bra, emedan jag är en förförare, men respekter: er maka. Jag svär inför Gud och menniskor fader Conrad, att er fru maka är oskyldig.n Herkules, till hvilken den bedjande vändt sig var mindre skicklig att svara med tungan, är med knytnäfven. Hvar och en annan, som va rit i hans ställe, skulle dessutom hafva blifvi förlägen vid detta tilltal, hvars mening ej Va! lätt att fatta. Tyst nöjde han sig med, att med ena handen stödja sin gråtande sköna, ech med den andra göra de ohyggligaste svängningar med en tung påk, besluten att sälja sitt tre-sex dyr! och att ej öfvergifva det förr än med lifvet. La Poigne undersökte, utan att höra efte! hvad fången sade, med venstra handen, hvar påken hvilade, bröstet på sitt rof, beredd at! fullborda den strypning, hvartill den högra han den redan var i ordning, så snart han på dett2 bröst funne en rad metallknappar och tullbe tjenternes frack. Fången upprepade imedlertid oupphörligt til den på afstånd stående Herkules: döda mig, fader Conrad, men respektera er maka. Den försigtige Bambocheur, som i alla händelser älskade att känna sig lätt och vara fri i sina rörelser. hade straxt i början befriat sig från sina smi tillbehör, hvilka han kastade under en stenbänk utanför huset; Bambocheur, truppens ljus, åter fick slutligen sitt mod, då han hörde den okän des ungdomliga röst samt rädda och ödmjuk: språk, och började i sin vishet misstänka, at ett qui-pro-Quo kunde vara å färde, men at ingen orsak till fruktan fanns. Tyst då, di skräfla, sade han till offret, ag har ömtåliga öron Saktare, saktare.