Aftonbladet – 25 augusti 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: — FRENOLOGIENS SEGER. För några dagar sedan — säger Gazetle des Tribunaux — kom doktor L., en entusiastisk frenolog, till poliskommissarien i det qvarter af staden, der doktorn bor och gjorde följande tillkännagifvande: Jag kommer, min herre,, yttrade han, för at! meddela er de misstankar jag hyser i afseende på min hustrus kammarjungfru, hvilken jag är öfvertygad gjort sig skyldig till tjufnad, och jag ber er vara god företaga de nödiga eftetspaningarna., — Poliskommissarien bad doktorn uppgifva de omstäodigheter, på hvilka han grundade denna sin öfvertygelse. -— Jag har mycket starkare skäl, än några omständigheter; svarade doktorn. Ni måste utan tvifvel veta, att osvikliga prof hvarje dag bekräfta, att frenologien bar en af de främsta platserna bland de positiva och reela vetenskaperna. och jag har egnat mig så helt och hållet åt dess studium, att vid blotta åskådningen af ett hufvud är jag i stånd, utan möjlighet att blifva bedragen att uppgifva egarens laster, dygder, psssioner och intellektuella förmögenkhoeter. I går fick jag se vår kammarjungfra kläda sitt hår framför min hustrus toilettspegel; detta var väl temligen näsvist i och för sig sjelf, men mitt missnöje stegrades till största förskräckelse, då jag under hennes hårflätor såg tjuforganen på det mest framstående sätt utvecklad., — Poliskommissarien svarade den värde frenologen, att huru mycket denne än litade på sin skarpsinnighet och sin vetenskap, så kunde han (kommissarien) dock icke vidtaga några åtgärder emot den unga flickan, utan att någon mera bestämd angifvelse skedde. Doktor L. gick sin väg, ingalunda nöjd med resultatet af sitt besök. Trenne dagar derefter återkom han till poliskommissarien, med ansigtet strålande af stolthet. Han berättade nu, att han, fast öfvertygad om riktigheten af den tanka han fattat om kammarjungfrun, genast, samma dag han hemkom från sitt förra besök hos poliskommissarien, öfvertalat sin hustru att uppsäga flickan från tjensten; men utan att afvakta veckans slut hade flickan rymt ur huset, och tagit med sig juveler och andra dyrbarheter för åtminstone 1200 francs värde, förutan en vacker börs, innehållande 27 Napoleonsdor. Detta var dock icke den enda seger doktorn vunnit genom sin vetenskap; ty ett uppmärksamt aktgifvande på den unga kammarjungfruns panna och ansigte hade ledt honom till upptäckten af de mest otvetydiga tecken hos henne till familj-kärlek, och han hyste derföre icke det ringaste tvifvelsmål, att hon ju sökt tillflykt hos sin moder, sina systrar eller hos några andra slägtingar. Poliskommissarien hade ingen invänning emot, att handla i följd af detta sednare tillkännagifvande, och skickade. polisbetjenter till moderns hemvist, för att företaga nödiga efterforskningar. Här