Aftonbladet – 25 augusti 1842, sida 3

smugglaredebutanter ej stanna dervid. Likson spelaren, hvilken lyckan i början, till lockelse gifver vinst, med ny ifver återvänder till det o lycksbringande spelbordet, så återvände de me ständigt växande begär till spekulationen. Ma deleine, Tronches hustru, deltog i arbetena; hen nes fruntimmersdrägt erbjöd förträffliga utvä gar. Den försigtige Tronche fortfor att suck under sin fetma, som dömde honom till overk samhet; men han gaf råd, huru dagen skull användas, hvilken väg som borde tagas 0. s. v. underlät aldrig att taga bra betaldt för sina rid och inneslöt sig ända till natten på någon krog der han på buteljens botten hemtade inspiratio ner för den följande dagen. Industrien utvidgades. Kapitalet ökades oci man insmugglade dagligen en allt större qvanti tet tre-sex. Man fann slutligen, att procedure: med blåsorna var alltför besvärlig och otillräck lig. Man talade om att förena sig till en Ope ration i stort, der man föreslog att transporter faten öfver stadsmurarne. Man såg i andanon den lyckliga stund, då man skulle hafva en ak tie i någon af de kolossala sällskaper, som in föra tre-sex genom underjordiska gångar. En dag utsattes till expeditionen öfver mu ren. Vid midnattens timma samlade sig d saommansvurne till ett antal af fem i det öfver gilna stenbrottet, bakom kryddkrämarens i Mont rouge bostad. . Madelaine och Fortun fram ställde sig helt uppriktigt under sina verklig namn i sina oskyldiga drägter. (Tronche had gått till sängs, der oron säkert hindrade honor från att sofva, ända till dess hustrun skulle kom ma och underrätta honom om expeditionen