Aftonbladet – 25 augusti 1842, sida 2

enda, som han visste icke vara försedd med en kudde, stoppad med likör, låter han sin unge vän, sin vän, som han ville så väl, rulla utåt gatan, tio steg inom bommen, och fortsatte allvarsam sin gång efter honom. Fortun uppsieg, litet stött; imedlertid, o triumf! var hans demivelte af tre-sex inne i Paris. Så snart de båda vännerne kommit ur synbåll för tullbetjenten, förenade de sig åter med klappande bjertan och ömma som två turturdufvor, hvilka återfinna hvarandra efter stormen: eStackars liten! asade Tronche, cjag darrade för dig. Jag såg redan i andanom lasten konfiskerad och min engel dömd till fångelse och böter ! Och jag, jag måste gå hem ensam, och jag skummade af raseri och förtviflan.o Det svåraste af arbetet var undangjordt; det återstod endast att åter sälja tre-sexen, som 1nkommit utan tull och följaktligen vunniti värde, Tronche talade om en herr Perrot, boende i Lombard-qvarteret, men denne herr Perrot var en mäkta rik man, som icke handlade annat än i gross, och som ansåg det under sin värdighet att köpa en half velte. Man kunde icke gerna bära till honom mindre än åtminstone tre veltes. Man talade således vid några andra anspråkslösa smugglare, hvilka också nöjt sig med att införa en half velte, de voro de goda gossar om hvilta Tronche talat och som lärt honom hemligheten att insmuggla tre-sex. De öfverenskommo att sammanlägga sin kontingent för att fylla ett kärl af tre veltes, Så snart fatet inrullats 1 aristokraen hr Perrots källare, delades den erbållna bejalningen mellan egarne till likören i proportion till den qvaniitet, hvar och en lemnat.