likör bör höjas genom distillationen, innan den utgår från fabrikerna i Languedoc. Den hinner dock sällan denna grad; den håller sig emellan 32 och 34. Sedan bolsget Tronche et Komp. nedkommit på gatan, började de genast sina industriella 0: perationer. De köpte först en hop blåsor hos en korfhandlare, som var mycket tillgifven Tronche, hvilken han vanligen försåg med ett slags beundransvärd italiensk ost, som icke hade sin like i egenskapen att uppväcka törst. De firgo tillåtelse att tvätta dem i kokhett vatten, i ett rum bakom boden, för att göra dem riktigt rena. Den -grannlage korfhandiaren: aktade sig att fråga hvartill de skulle begagnas; han nöjde sig med att, sedan kamraterne hopvikit sina blåsor och stoppat dem i fickorna, säga med en halfförtrolig och inmarig min: Det är goda resbuteljer; likören går långt och passerar öfveralit i de der. Derifrån begaf man sig till en kryddkramhandlare i Montrouge. Tronwche lit först och främst på kontoret servera två små glas likör, hvilka, det ena efter det andra, nedrunno genom hans strupe, ty den nyktre Fortun kunde, efter en grimas, icke få ner sitt. Sedan Tronche visat kryddkramhandlaren denna artighet, yitrade bar några ord, som tycktes vara et slags rotvälska. Handlanden, en liten gubbe med en spetsig mullvadsnos och en utierskinnsmössa på hufvudet, kastade en sträng och forskande blick, som dock småningom mildrades, på de tvenne köparae och visade dem derpå med en liten nick en dörr längst in i rummet bakom boden. Denna dörr ledde till ett mycket mörkt magasin.