Aftonbladet – 24 augusti 1842, sida 2

— Du skall följa mig, min vän, sade den unga frun till sin man; jag har under din frånvaro lärt känna en stackars qvinna, mycket beklagansvärd. Hon håller på att dö, men jag vill återskänka henne lifvet. Du följer ju med mig? — Som du önskar! Hvad heter hoa? — Ja, du kommer mig att tänka på en sak; jag har fattat så mycket intresse vid att se och tala vid henne, att jag förgätit att fråga hennes namr. Gör ingenting. Den sjuka hade stigit upp ur sin säng. Läkaren hade funnit henne bättre, sedan förlider afton, och hon hade tagit plats i en chaise longue och bläddrade i ett album. Hennes vän trädde in och helsade henne med liflighet. — Ni är rask i dag, min sköna vän? Jag fir här presentera för er min man... Hon reste sig för att helsa honom, men då hennes matta ögon igenkänt den man, som stod framför henne, uppgaf hon ett sönderslitande skr:, sprang upp, omfamnade honom med en nervös våldsambet och utropade: O Jules... Jules! Hennes steg vacklade, hon nedföll död! Hennes läppar hade bibehållit ett englalikt och strålande leenåe, hennes stela blickar tycktes sakna Jjusct. En tredje person inträdde; han kastade en blick på Yiket, och, fattande Vid armen Jules, hvilken stannat blek och liksom förstenad, sad: han med uttrycket af ett länge återhållet raseri: Nu till oss begge, min herre!, Och derefter. vändande sig till Julie; som darrande och nästan vanmäktig af fasa betraktat denna soer, sade han: ;Min fru, vänd tillbaka; ni har här ingstting mera att göra, hvarken för den ena elie den andra. XVI Saint LEON giLL LOUIS. Min käre Louis. Paris. Jag har vigtiga nyheter ... Du har dragit di tillbaka från Roueernes klubb, — Det heliga rös