XL Medehafvets kuster äro rika på pittoreska belägenheter, men jag tviflar att man kan finna ett skönare landskap än det som utbreder sig ifrån den lilla staden Hyeres gamla inhägnad istill stränderna af den vik, hvars vågor skölja öarne af samma namn. sat tröttas icke här al! enformga fält, oodlade berg och nakna slätter; det hvilar behagligt i dalarne och på kullarna, det störtar sig utför stuporna, för att följa vatt nets lugna yta bort till öarna, hvilkas höga kuster tyckas sammanflyta med den blåa horisonten. Hunadradetals hvita landthus smyga sig fram ur orangeoch pinieskogarne. De kringliggande bergers sluttande toppar äro alla prydde med någon byggnad från medeitidea, som storartadt utvecklar sina ruiaer och ger en liten ton af allvar åt dena glada taflan. Denna tefla påminner den resande konstnärer om Italien, och det vora eit sacrilegium atticke stanna en stund och betrakta den. Om man gir ungefär en timmas väg, åt hafvet till, finner man vid randen af en tjock skog en förtjusande villa, som skymtar fram mellan fruktoch blomsterträdgårdarne, Ea ung fru, nyss anländ från Paris, bor här med sin man, en U2g person, den man sällan ser, men som mås!e vara ett mönster af elegans och god ton, att döma efter hans utseende, hållning och allt det väsen man gör af hozom. Man siger att han är gift med detta fruntimmer och vi vilja tro det. De lefva som två turturdufsor; lemna hvarandra nästan aldrig. Ingen har ännu vågat närma sig detta hus, för att icke störa det lyckliga par, som bebor det. Man känner föga de tvenne älskande annat än af barmhe:tighetsverk, de göra uti staden, Det skösa fruntimret utdeisr gåfvor åt olyckliga, och ) Se A, B. N:o 190, 194 och 193.