Aftonbladet – 23 augusti 1842, sida 1

ES TESS tog mitt parti, och skrattade som hon; dock måste jag hafva gjort fasliga grimaser. Med ett ord jag var komplett slagen ur brädet. Föjjande dagen 10g jag mia hämnd på skillingsposten. Julie uppmanade mig uti sitt svar att icke fälla modet, att skrifva ofta; hon sade sig vara högst begärlig efter mina bref och bad att få låta trycka dem. Yunglingar skola deri finna briljanta exempel af krigslist, yttrade hon och qvinnorna skola deraf lära att försvara sig. Jagskuile skrifva en hel velym, min vän, om jag skulle omtala denna uppfinningsrika qvinnas alla bizarrerier. Min kärlek växte med svårigheterna, och imedlertid syntes hvarje nytt bref från henne göra oupphinneligt det mål jag föresatt mig att hinna. . Då beslöt jag våga ett afgörande slag i saken. Återkallande i minnet rougernas exempel på Rus Richelieu, Rue Saxe och Rue Regent, hittade jag med Guds bjelp på en krigslist, som i sanning torde förtjena en mention honorable af ers höglärda och mystiska vishet. Du har måbända ännu icke förgätit den muntre och värdige St. Leon, kamraten i dina ungdomsstreck, den trolösaste af de trolöse. Han åldras, Gudi klagadt! Jag åt middag hos honom för några veckor sen, vi bigtade för hvarandra, ban berättade mig sina exemplariska synder, jag redogjorde för hväd som inträffat sen vi sist råkades och kom ändtligen till vår ifrågavarande historia. Vår vän hejdade mig med en stor gest, kastade sig i sin länstol ä la Voltaire, satte pekfingret för näsan och sade med djupsinnighet: Ett ögonblick, låt Oss tånka öfver . . och göra Oss reda för kategorierna; å den ena sidan ser jag en qvinna som tillber dig?, —