Aftonbladet – 22 augusti 1842, sida 2

betänkligare är, på samma gång falla i en alIrig så liten nyans af ridikyl. Bland annat har nan sålunda beslutat att varsamt, nedrifva hea det hus, hvari prinsen deg, och föra dess rulera till parken vid Neuilly, för att der åter uppsättas i sitt förra skick. Man har aldrig i iden gjort sig inom den katolska kristenheen mera besvär med någon pretenderad relik rån den beliga grafven eller med någon trädstursp ur Kristi kors, och det lärer icke kunna nekas, att en dylik smiaktig hvad romaren kallade preligioo helst i våra dagar förefaller, man skulle nästan vilja säga litet barock. En furste dör, och man gör i vårt nittonde irhundrade platsen, der detta skedde, till en vallfartsort och bygger der ett tempel; en olyckans, lidandets och armodets son stupar af trötthet vid vägen, och den förbigående skyggar tillbaka från stället, såsom från en förpestad Ort ..sose Infanten Francisco de Paula hear funnit för godt att åter flytta från Madrid. Imedlertid bar afskedet med den lilla drottningen varit det mest vänskapsöfverflödande, och Isabella har förärat infantens son en ring, med en Jock af hennes högst-eget hår deri innesluten. Det är tydligt att infanten alltså i sjelfva verket redan så godt som äger den unga drottningen med bull och hår, oaktadt allt hvad Espartero håller emot. Vår gode granne, monarken i Danmark, ligger och roar sig vid ett bad. Han ger hela oppositionen, med dess motioner och petitioner, en god dag, och har öppet bevisat, att han icke finner någon annan motion helsosam, än den, som erbjudes genom en liten dans. Hans majestät har sålunda flera qvällar dansat ucon amorepn, och man kan nu kanske vänta sig, att, när han en gång vänder tillbaka till hufvudstadens politik, allting, af gammal vana, kommer att för långa tider äfven gå som en dans . . . Och det finnes de, hvilka likväl än i närvarande stund påstå, att denne konung är en, som tillbör de stationäres parti och bäfvar för blotta ordet: arörelsen eller amuvemang! 0. 0.