EN TYSK HOFKONCERT I NEUILLY. Heinr. Börnstein meddelar härom följande i Wiener Theaterzeitung: Att spillrorna af det Tyska sällskepet bildat en kommit:t, att jag genom enhälligt val blifvit ställd i spetsen derför, att denna kommite uppbjudit allt för att efter sin förmåga: mildra den gamensåmma olyckan, och att af 80 personer, hvaraf sällskapet i början bestod, 48 efter hand blifylt satta i stånd att afresa, lärer ni redan hafva sett af tyska och franska tidningar. Trettiotvå medlemmar qvarblefvo här, och inrikes ministern gaf oss, på vår ansökan, med vänlig beredvillighet tillåtelse att i Vivienne-saler gifva tolf konserter, med hvilka inbjudningar till soirerkos hrr Thorn, Br. Baraigne, grefvinnan Razumowski, m. fl. förenade sig och sålunda erbjödo oss medel att kunna anständigt sörja för de öfverblifna. Lördagen den 25 Juni satt jag om morgonen kl. 9 vid mitt skrifbord i min anspråkslösa honing, Rue dArgenteuil N:o 21, midt emot det hus, hvari den store Corneille tillbragte de sista åren a sin lefnad och der han dog; då en äldre herre, entelt klädd, med rödt band i kuappbålet, inträdde och blygsamt presenterade sig såsom hr Auber. Det var för mig en den angenämaste öfverraskning, att personligen lära känna den genialiska kompositör, jag så länge högaktat. Såsom Directeur de la Musique du Roi tillsade han mig, att Konungen dagen derpå önskade höra oss i Neuilly, och inbjöd mig; att besöka honom kl. 41, för att närmare vidtalas. Han gaf mig sin adress, och på bestämd tid be: trädde jag det hus, ur hvilket den Stumma af Portici, Gustafo, Fra Diavolo, Hertigen af Olonne och så många andra musikverk utgått för att göra runden kring Europa. Han mottog mig i sitt eleganta och smakfulla arbetsrum, som i artistisk prydnad helt och hållet bär pregeln al sin genialiskein vånare. Mozarts bild hänger midt emot hans säng, och i hans musikaliska bibliotek felas intet af våra stora, tyska tonsättares partiturer. Jag fann Hr Plantat, sekreterare vid den kungliga musiken, hos honom, och samtalet under :den följande timman, hvilken förflöt hastigt som en minut, vände sig kring musikens tillstånd i Tyskland och Frankrike. Jag ilskar Tyskland, sade Auber bland annat, det är harmoniers land, der är musiken icke mode, utan