rarit en följd af min fåfänga och mina oordentigheter. O, att jag icke uti min enslighet kan å njuta af någon ren och djup kärlek, som mitt olycksaliga handlingssätt för alltid förstört! Jag begråter mitt slöseri! Tro mig! öfvergif detta vanhederliga sällskap, som Försynen dragit mig ifrån !och som j kallen Rougernes klubb. Du förlorar der allt; och på dina gamla dagar skall du förbanna den stjerna, som ledt dig dit. — Du är der i sällskap med personer, som icke sätta sin heder i annat, än vanäran. J ären församlade på en klubb, för att genom eder association kunna triumfera öfver qvinnodygd i allmänhet. Om uppfinningen är ny, är den dock ovärdig, och det enda, hvaröfver jag känner samvetsförebråelser, är, att jag varit en medlem deraf. Jag slutar ändtligen min predikan. Läs, öfverväg och begrunda, ock om du sedan fattar samma beslut, som jag, skall jag alltid förblifva din innerlige vän, Louis. FANNY TILL JULES, I största hast ett ord för dig, min gode vän, ty jag kan icke låta en lång vecka förflyta, utan att skrifva. Jag vill vara kort, och: ändå. vill jag så mycket tala om dig och mig, om oss begge; ty du och jag äro allt, lifvet, sällheten, framtiden. Det är denna dröm, som gör mig dyster och åter glåd. — En stor nyhet Min man har sålt alla sina hästar och hundar; han har afskedat sina jägare; han trifves endast hos mig, mötsäger mig aldrig, ler emot mig, och då man :serhonom skulle man nästan tro att bån älskade mig. Allt detta begynner verkligen väcka min fruktan. Skulle han. verkligen vilja glömrma sina fel roch misstag, skulle han vilja närma sig till mig, mig som han så länge misskänt? Denna tanke tillintetgör mig, ty äfven jag är mycket brottslig. O, hvad har jag sagt? Nej! jag är icke brottslig, jag ängrar mig icke.