NORSKA ODELSTHINGETS ÖFVERLÄGGNING OM BRÄNVINSBRANNINGEN. Det har i detta blad förut blifvit omtaladt ai! Odelsthinget, med 54 röster mot 20, beslutat, att efter 40 år all bränvinsbränning i Norge skall upphöra. Detta beslut måste väcka en allmän uppmärksamhet; ty en mängd betänkligheter. synas framstå vid första tankan på de närmaste och oundvikligaste följderna af ett sådant beslut för ekonomien inom Norge, under det att man icke kan dölja för sig, att bränvinets bruk icke genom en sådan tvångsåtgärd; allena, kan förekommas, såvida ej äfven Norge skulle kunna tillika förbjuda all införsel af denna vara, liksom dess grundlag nu förbjuder pJesuiter och Munkoördnar. Man tvingas härat ovilkorligen till den förmodan, att någon stor, allmän opiniob i Norge gjort sig gällande mot bränvinets bruk; att fölket börjat inse dess skädlighet för helsa och moralitet; att kraftiga och allvarliga bemödanden göras till att underhålla och befästa öfvertygelsen derom hos det unga slägtet; att, med ett ord, Norge står färdigt att gifva verlden ett exempel huru ett helt folk, af inre drift ämnar begagna sig af sina lyckliga, lagstiftande former, för att genom en i sjelfva lagarna nedlagd princip göra bruket af bränvinet rent af till en sambällsförbrytelse, ett svikande af den känsla för ordning, sedlighet och frid, som i andra afseenden anses kunna göras till föremål för förbud och beläggas med straff. Så svårt det än må syoas att genomföra en sådan, i ett helt folks enskilda lefnadsbruk och hushållning djupt ingripande reform, skulle vi till och med. vara benägne tro, att detta ej vore omöjligt, heldst der en allmän anda och ett framgående mot kultur och välstånd under politisk frihet utvecklar sig. Vi föreställde oss derföre, att Odelsthinget tilltrodde norska nationen att på öfvertygelsens väg och genom en väl ordnad kommunal-polis, under några generationers fortsatta bemödanden, möjligen kunna helt och hållet landsförvisa bränvinet och dess bruk, och att det märkvärdiga beslutet blifvit fattadt ur sådan åsigt. Med nyfikenhet afvaktade vi derföre de tidningar, som skulle meddela debatten i Odelsthinget öfver