Aftonbladet – 19 augusti 1842, sida 3

LANDSORTS-VNYHETER, Malmö d. 43 Aug. Klockan omkring 492 natten till Tisdagen, jemt en vecka efter förra eldsvådan, väcktes man åter af brandsignaler. Ett husg, som nyss var fårdigbygdt vid Ostendefararegatan fanns starkt antåndt, eburu det stod alldeles obebodt. Här var likväl grundmur och tegeltak och eldens dämpande gick derföre lätt på omkring 4 timmas tid. — Anledningen till denna eldsvåda utgör föremål för många gissningar och rykten. Den har liksom den förra börjat i en spånhög på loftet. Men domstols-undersökningen har icke ledt till annan upplysning. (M. T.) — Undersökniogen om orsaken till eldsvådan i Malmös södra förstad har icke ledt till någon UpptäcKkt. — I går på morgonstunden inställde sig åter här i staden en predikare, gammal och skäggig och till sitt yttre något lik en tiggaremunk. Liggande på ryggen höll han för en liten folksamling tal, men med långa uppehåll, emedan han under tiden äfven intog sin frukost, och han kunde således emellanåt öfvertänka sitt vigtiga ämne; men han hann icke långt i koncepterna, ty polisen anlände och satte p för predikandet. (M. A.) Götheborg d. 44 Aug. Enligt från Lilla Edet ingången underrättelse kar dervarands sågspånsheg, i likhet med hvad inträffade sistl. år, fattat eld, och bar Hr J. A. Rossing upprest dit samt medtagit en spruta, för att söka dämpa elden. (G. H. o. 8. T.) Wezjö d. 42 Avg. Sistl. Tisdag hölls extra Ting här i staden med mördaren Ågren, (se A.BI. för d. ö dennes) dervid hufvudsakligen upplystes: att-Ågren samma dag mordet begicks varit sysselsatt med mätning och alldeles iske visat minsta tecken till sinnessvaghet, före kl. 4—3, då han gick ifrån taflan till en i grannskepet på ängen varande bonde, hvi!ken höll på att slå. Å. bad bonden att få låna lien, hvilken han erhöll och dermed slog några slag, hvarefter han frågade bonden huru mycket dennes hufvud kostade; på bondens svar: att det väl ej var så mycket värdt, sade Å.: då skall jag taga af dets. Bonden blef då rädd och började springa och Å. efter honom, så nära, att den förre med möda hann fram till sin gård, skyndande in uti stugan och låste förstugudörren. Å. hade då en stund gått omkring med lian i handen och vaktat, men då bean ej såg bonden komma ut, vände han