Vt VV VA man älskar. Jag var orolig, 0 mitt stckars bjerta, som så lätt låter skrämma sig, öfverlemnade sig åt en falsk fruktan. — Åtta dagar utan att svara .., och det är illa! ... du afundas min ensjighet; min älskade Jules, den är den enda tröst i min sorg; och om jag vore dömd att lefva i ep stor stads buller, om man gjorde mig visiter eller endast grannarna besvarade mig med sina påhelsningar, skulle jag förgås på fläck. Man råder dem, som öfverhopas af smärtan, att kasta sig in i hvirfveln af den stora verlden, för att glömma deras olyckor. Jag tror att dessa, som så tala om själens lidanden, aldrig känt de rätt bittra qvalen; ty intet dödar så mycket som andras leende, intet dödar så, som rösten af andra, intet dödar så, som främmande ansigten, isynnerhet då man minnes ditt leende, din röst, ditt ansigte. — Ackl huru brottslig var jag icke, då jag var känslolös för, då jag hvarken hörde eller såg de tårar, som mar utgjöt omkring mig! j28 hade aldrig blandat mina tårar med en olycklig moders, som begrät sitt barn, och jag bar aldrig föreställt mig att en qvinna kan älska minnet af en man mer än sitt If, silt rykte, sitt koketteri. Jag känner icke lyckan af att vara mor; men naturen har gifvit mig denna blinda, ointresse. rade tillgilvenhet, denna kärlek, dold i själens innersta gömmor och som gjuter ut sin ömhet öfver våra barns hela lif. Ja, om jag bade en son, skulle man icke finna någon mor mer Passionerad än hans. Vår stiljsmessa har gjort mig bekant med en hop känslor, som förut voro mig okända, Skall du derför älska mig mer? Nej, ty du älskar mig redan mer än jag kunnat hoppas, mer än