lik kamp. Jag ser mig nästan tvungen att hålla mig en brefförfattare, om jag också måste betala en franc raden, endast för att underhålla denna korrespondans. — Du känner Fanny: du vet att hon ör qvinna att döda sig om bon ficge veta, att jag bedroge henne, att jag icke älskade henne mer. För Guds barmhertighets skull, kom mig till bjelp, ty jag vet inte hur jag skall komma ur detta getingbo. Jag önskar en komplett glömska, en definitiv skiljsmessa, men jag vill för all del inte hennes död. Sök mig någon god kombination, någonting nytt, och hjelp mig ur den fara, som så många andra skulle vilja underkasta sig i mitt ställe. JULES. IV. JULIA TILL JuLEs. Paris. Jag har mottagit ert bref min herre, och svarar er, endast för att bedja er undvika mitt grannskap och påminna er om den aktning ni är mig skyldig. — Jag hvarken klandrar eller ursäktar dårskapen af er demarche; den är mig fullkomligt likgiltig, och jag anklagar hos er endast ert köns löjliga inbillningssjuka; som ständigt tror sig kunna segra öfver dygden bos vårt. Tag detta ad notam, min herre, och besvära er icke mer med att göra er löjlig i mina ögon. JULIA. Vv. FANNY TILL JULES. (Fragment.) Slottet Mantel. Min vän! Ditt bref har ändtligen kommit mig tillhanda och jag skulle ba lust att vara ond på dig, Om man kunde vara ond på den