Aftonbladet – 18 augusti 1842, sida 3

gång å större för denna fraktfart tjenlige fartyg under sednaste tvenne åren inom berörde län aftagit, synes till en del kunna tillskrifvas tillfälliga orsaker, som föranledt fördelaktigare sysselsättning i annan frakthandel och hvaribland, såsom en verkande omständighet må nämnas den under sednare åren icke obetydligt minskade införseln af ved från Finland, hvarigenom ett större antal inhemske fartyg varit anlitade för transporten af denna vara från såväl de norra länen som Roslagen till Stockholm och andra inrikes orter. Kollegium anser således ofvan uppgifne förhållanden i afseende ej mindre å tillväxten af de landt män i Stockholms och nordligare länen tillhörige fartyg i allmänhet än å det redsn något minskade behofvet af Finska och Åländska fartyg för transporten af trävaror och tjära från sistnämnde län lemna anledning till den förmodan, att tillgången å Svenska fartyg för bestridande af nämnde fraktfart skall efterhand yttertigare tilltaga, hvartill äfven bör bidraga den allmännare kännedom af skeppsbyggerikonsten, som genom inrättandet sf ett Skeppsbyggeriinstitut i norra delen al riket är att förvänta, och cåmedelst inrikes afsändningar af de norra provinsernes skogsprodukter skola småningom blifva mindre beroende af främmande fartygs biträde. Men, då på grund af hvad upplyst blifvit, måsts antagas, att för närvarande tillräcklig tillgång på Svenske för ifrågavarande varutransporter passande fartyg saknas, och det följaktligen icke är förenligt med eit billigt sfszende å inhemska träveruhandelsintresset och de dermed sammanhang ägande näringars fördel, att under sådane förhållanden upphäfva den Finska och Åländska fartyg medgifne ofvannämnde seglationsfrihet, helst sådant sannolikt skulle åtminstone till en början försvåra afsättningen af förberörde produkter och föranleda oskälig stegriog i fraktpriserne, anser kollegium sig böra, lika med Generaltullstyrelsen i underdånighet hemställa: att rättigheten till begagnande af Finsza och Åländeska fartyg för transport af trävaror och tjära från Norrbottens, Vesterbottens och WVesternorrlands län till andra inrikes orter må än vidare medgifvas under 3:ne års tid, eller till 1842 års slut, under enahanda vilkor och föreskrifter, som i E. K. Maj:ts nådiga bref af den 22 April 4839 blifvit stadgade, samt att E. KE. Maj:t måtte i nåder anbefalla dels dess Befallningshafvande i berörde trenne län att izom Oktober månads utgång år 1844, efter att hafva i ämnet hört såväl vederbörande magistrater och skeppsrederier, som sågverksegare och allmoge, de sednare i de orter, der tjärtillverkningen utgör en bufvudsaklig näringsgren, till kollegium inkomma med yttranden, huruvida fortfarande af ofveannämnde rättigbet kan anses vidare vara af behofvet påkalladt, dels ock Generaltullstyrelsen att inom sämma tid till kollegium afiemna serskildt för hvarje af de tre länen författade uppgifter öfver antalet och lästetalet af såväl Svenska som Finska och Åländska fartyg, som under åren 4841—41843 varit begagnade till ifrågavarande fraktfart, hvarefter kollegium torde äga att, med ledning af dessa yttranden och uppgifter, inom 4844 års slut till E. K. Maj:t afgifva underdånigt utlåtande, huruvida rättigheten till Finska och Åländska fartygs begagnande för omförmälte ändamål må upphäfvas; äfvensom kollegium i underdånighet hemställer, om icke, i händelse af nådigt bifall härtill, E. K. Mej:t skulle finna godt, till uppmuntran för Svenska skeppsredare och landtmän att bygga och utrusta fartyg för deltagande i förenämnde varutransporter, att, i sammanhang med det nådiga beslutet i förevarande fråga, meddela den nådiga försäkran, att såvida vid 1844 års utgång skulle visa sig, det tillgång å Svenska fartyg för ifrågavarande frakthandel så tilltagit, att Finska och Åländska fartygs biträde dervid finnes utan verklig olägenhet för trävarubandeln kunna undvaras, den för dessa fartyg medgifae serskilde seglationsfrihet vid nämnde tid kommer att upphöra. De i nåder hitremitterade handlingar tillika med de i ämnet infordrade yttranden bifogas i underdånighet och kollegium framhärdar, etc. etc. J. N. Borelius. C. D. Skogman. (L. 8.) Rob. Engelke.