Aftonbladet – 17 augusti 1842, sida 1

Nunnorna hviskade mellan sig, och kretsen sammanträngdes allt mera omkring spiselden, för att afböra den enas berättelse, den andras dröm, och man vädjade till de äldstas erfarenhet, emedan dessa kände på sina fem fingrar tusende spökhistorier. Samtalet blef allt allvarsammare; buru bade det väl kunna falla den onde in att besöka ett så ensligt ställe, som det andaktsfulla och blygsamma klostret Fraueniob? ingen menpiska kunde begripa det, och lLkväl blef saken dag från deg mera sannolik. Man hade sett djefvulen uti trädgården, uti de långa gångarne, flere påstodo sig hafva sett honom i drömmen. För en af nunnorna hade han visat sig som en stor karl med långa horn, för en annan under skepnad af en hisklig svart dverg, med klöfvar på fötterna, och för den tredje hade han framträdt med hufvud under armen, som den heliga Dionysii bildstod. . För att lugna sin menlösa hjord, beslöt abbedissan att från nästa murkkloster låta bemta pater Goltop, och bedja honom afgifva sitt yttrande uti ett så vigtigt ämne. Den helige mannen var i stort rop, så väl för sina kunskaper, som sitt heliga lefnadssätt; hans utseende hade någonting eget, mystiskt och andäktigt. Uppfödd långt från verlden, hade alla hans själsförmögenheter sammandragit sig inom klosterlifvet. Främmande: för menniskornas bruk och seder, kände han långt bättre de onda andarnas vanor. Med ett ord, så kunnig han var uti den heliga kyrkans hemligheter, så litet kände han Menniskohjertat. Pater, Goltops besök gjorde mycket uppseende hos nunnorna. Man emottog den helige mannen med så mycken högtidlighet, som om det varit sjelfva