dDen är inte tung, ty jag bär vår gode fader, svarade den andra sängen. Ack, sade den första, pjag pinas svåra under den last jag måste draga; des är mig förfärligt att bära denna djefvultill qvinna, som gjort vår fader och vår moder så olyckliga., Frun hade hört dessa ord, och knappt grydde dagen, innan hon lät sönderhugga sängarne och bränna upp dem, utan att mannen visste hvarför. Han ville inte fråga derefter, ty han undvek gerna hvarje orsak till tvist. : Nu hade han en stor fårbjord och deribland ett får, som han tyckte mycket om. En afton kom herden in och berättade; att det skett ett stort under, ty favoritfåret hade födt tvenne gull-lam. Husbonden förvånades, ty han visste icke att fåret hade ätit ett af de gyllene äpplena. Men hustrun vardt: blek af raseri och ångest, ty hon trodde att brottet till slut skulle blifva upp täckt, och befallde, att begge lammen jemte färet skulie slagtas. På slagtbänken räknade hon sjolf alla tarmarne och gaf dem åt sin piga, med befallning, att tvätta dem i floden, men noga akta sig att ingen skulle gåförlorad. Om någon förkommer, sade hon, sä kör jag dig ur huset.o Hon tänkte sedan hacka tarmarne och deraf göra en egen rätt för mannen. Pigan hade imedlertid gått till stranden af:floden och tvättade der tarmarne; men innan hon visste ordet af, följde en med floden, och förgäfves voro alla försök att få fatt på den. Men huru förvånad blef hon icke, då hon såg att den svällde upp och blef så tjock, då den kom till andra stranden, att den sprack. Ur densamme utkrupo nu tvenne gullgossar, SOM Uppgingo på stranden till en liten ö, midt emot det ställe, der pigan stod. Då de hörde denna jemmerligt klaga, sade de: var icke så rädd, utan skär midt af en annan, så bar du ändå lika många , och pigan följde detta råd och skyndade em. Men de begge gullbarnen lågo på ön och växte, och blefvo stora under sömnen, som andra på hela åratal. Deras skönhet var så stor, att sjelfva solen blef stående fyra och tjugu timmar på himmelen, för att betrakta de sköna gestalterna. Då de växt upp, gingo de åter öfver floden, för att genomvandra verlden, tilldess de träffade sin moder. De fun