Aftonbladet – 16 augusti 1842, sida 3

Sedan den gamle så talat, tog sonen gråtande afsked och drog med de andra männerna derifrån. Framför hålan gjorde han med fölet som fadren sagt, dock utan att nämna för de andra hvad afsigten var. Odjuret i hålan vardt ändtligen nedergjordt, men nu bemäktigade sig en stor fasa kämparne, då de trotts allt sökande icke kunde finna någon utgång. Då gick den omtalta drängen med stoet förut och uppmanade de andra att följa. Stoet började vädra efter sitt föl och snart kom han på rätter väg till utgången. Då mänberne sågo att de genom sin kamrats list undgått en eljest oundviklig död, ville de veta huru han kommit på detta lyckliga infall. Den tillfrågåde öfverfölis nu af fruktan för hvad som skulle hända fadren, om han talade sanning; men då de lofvat honom att icke tillfoga den personen något ondt, berättade han fritt att det var hang gamle fader som ännu lefde i källaren, hvilken som en erfaren man gifvit bonom detta råd. Häröfver blefvo de alla förvånade och en bland dem utropade: pVåra förfåder hafva icke gjort väl, som lärt oss att slå ihjel de gamla, ty desse äro erfarne och kunna ofta genom goda råd vara folket till nytta, då detta förgäfves uttömt sin arms kraft.p Alla gåfvo sitt bifall bärtlll och den grymma seden vardt så afskaffad. , ( — Enligt underrättelser från ön Ascension, af d. 29 sistlidne Maj, hade engelska Niger-expeditionen då ännu icke kunnat företaga sin andra resa uppför floden, emedan vattnet var för lågt, utan man ville afvakta slutet af regntiden, hvilken nyss börjat. ngfartyget Albert låg vid Ascension, men Sondan, och Wilberforce, under kapten W. Allen, vid afrikanska kusten, Då expeditionen förra gången var uppför floden, anlades en farm på ett psssande ställe, för att söka ingifva Negrerne mak för åkerbruk. Dit ämnade man nu till en vörjan ställa kosan; huruvida resan kom att fortsättas vidare, skulle bero på helsotillståndet bland besättningen. Sik — En vaktmästare: var nyligen tilltalad för fylleri under-tjenstens utöfning, men nekade härtill, ned förklsrande, att ham icke varit full åtjenstens vägnars... Detta oaktadt blef han likväl dömd till de dubbla böterne.