REVY AF TIDNINGARNA. — Ibland de lyckligaste anledningar, som till fallit prohibitifsystemets agenter, att återkomma till sitt favoritämne, att, för några få fabriksidkares fördel, få beskatta heia den könsumerande allmänheten, medelst absoluta förbud på utländska manufakturartikiar, eller medelst så höga tullafgifter, att de likna förbud, är ett, a! Statstidningen för någon tid sedan vidrördt yttrande af förre engelske utrikes-ministern, Lord Palmerston, hvari denne yttrat, katt engelska regeringen haft underhandlingar med Sverge, som erbjöd en, om icke lika betydlig med andra länders, likväl ganska vigtig afsättningsplats för engelska ylievaror och många andra manufakturartiklar; att Sverge ganska gerna skulle emottaga dessa varor, men att det, för upphäfvandet a! nu gällande förbudslagar, bogärde, att England å sin sida, ville nedsätta tullbestämmelserna å byggn adsvirke, samt att man således befann sig å nyo i förlägenhet med underhandligarnan. Uti detia yttrande ligger väl för den vanlige läsaren ingenting underligt; men för förbudsintressets agent på stat var det en verklig skatt, och det dröjde derför ieke heller länge innan man i Sv. Minerva fick se spåren af den bekanta Argusiska klumpfoten. Det är bekant, att Svenska Regeringen under alla de femton ir. som föregingo sista riksdag, lutat till systemet af en moderersd handelsfrihet, d. v. s. af införselrätt för utländska manufakturvaror emot en tillräcklig men måttlig skyddstull; att åtskilliga förut förbudna artiklar tid efter arnan blifvit, i denna anda, till införsel lofgifna; att det fortfarande af förbuden på vissa varor, såsom kläden, släta sidentyger och kattuner, hvilket kom att ingå i 1830 och 4835 årens tulltaxor, endast, inne: fattade en koncession åt fabrikanternas ansökningar om uppskof mot förbudens upphäfvande, emot åtagande att efter vissa år ej vidare vilja yrka derpå; att regeringen likväl icke dervid frånträdde den nyssnämnda af 4823 års Ständer framställda principen; att det var i följd af en sådan princip, som Tullkommitteen före sista riksdag nedsattes och att regeringen framlade dess arbete till Ständernå under uttryckligt uttalande af samma princip. Det är således af alla facta bevisadt, att handelsfrihet med skyddstullar; långt ifrån att vara ett Regerisgen tillfilligt påkommet hugskott, tvertom utgjort en hos densamma i åratal bestående åsigt, hvars tillämpning endast uppehållits antingen af någon viss inneboende långsamhet i praktiska åtgärders vidtagande i allmänhet, eller öck af en önskan att hös andra mak-. ter vinna reciprocitet för afsätlningar på svenska artiklar. Detär äfven lika troligt att denna tanka uttalats i underbandlingar om sådana ämnen med dessa makter; men ännu vigtigare är, att de, som vid de förra riksdagarna yrkade upp