WALLACHISKA FOLKSAGOR. Vi hafva i en utländsk tidning funnit följande profbitar på de olika traditioner, sägner och sagor, hvilka i stor rikedom finnas inom Wallachiets i allmänbet så föga kända bergstrakter. Naiva och nästan barnsliga, såsom de flesta nationers dylika natur-produktioner, ega de likväl i visst afseende en originalitet, som gör dem mer än vanligt pikanta, och vi förmoda att läsaren derföre skall med nöje göra desammas bekantskap. L GULLBARNEN. Smyckad i sina högtidskläder, stod en ung man utanför det bus, deri hans fader bodde. Han blickade tigande ut i den tidiga morgonen; liksom han tänkt på ingenting; men han tänkte att det i dag var hans bröllopsdag, att hans brud väl icke var skön, men dock medförde en skön hemgift. Då han stod så, gick en vacker flicka förbi, som såg på bonom och: sade: Toge mig denne till hustru, jeg skulle föda honom gullbarn. Ynglingen hörde ta let, besinnade sig ieke länge, och tog, i stället för sin förra brud, den sköna flickan till sin hustru. Under gråt och klagan följde den öfvergifna tåget till kyrkan och ropade: Ack, kära herre, om jag icke kan blifva din underdåniga hustru, så tag mig åtminstone såsom tjenstepiga i ditt hus, jag vill troget och redligt tjena dig; unna mig blott den gläd