Aftonbladet – 16 augusti 1842, sida 1

des besvär, så vida vi icke hafva ett riktigt begrepp om GCorsikas klippor, afgrunder och hålvägar. Så hade de just vid soinedgången öfverstigit den bergskedja, som från norr till söder genomskär ön, och gjorde nu halt för att heldre afbida morgonen i Makis, än våga sig ännu längre, hvilket både herden och officeren ansågo olämpligt. I skydd af en dugtig eld och uppställda vakter öfverlemnade de -sig åt en stärkande sömn. Eiter fyra timmars ostörd march följande morgon uppdykte Calvis höga fästningsbyggnader på deras höga granitfot framför männen, på blott fem timmars vägs afstånd. Nu ansåg löjtnanten, som var väl underrättad, sig vara säker och yrkade derföre, trots Marmottas motsträfvighet och manskapets afrådan, att alla skulle vända Om och han ensam tillryggalägga den återstående delen af vägen. Tacksamt tryckte han herdens hand och betygade äfven de öfriga sin erkänsla. Snaart förlorade de hvarandra ur ögonsigte. Vågen var nu mindre dålig, och den unge officeren lyckönskade sig redan att lyckligt batva undkommit den gamle generalens efterspaningar. då han, knappt en timmas väg från fästningen, hastigt Varseblef en infanteri-afdelning, företrädd af en hel svärm af tiraljörer. Då han nu in: såg, att dessa trupper voro bestämda att inne sluta Calvi, så vände han sig genast till venster, fastän han derigenom åter miste fördjupa sig i vilda bergsklyfior, emellan hvilkas brant uppstigande klippväggar han icke blott förlorade åsynoen af den efterlängtade tillflyktsorten, utan äfven snart riktningen. — Så hade han redan irrat omkring en hel timma utan att hafva någor annan punkt att hålla sig Vid, än, såsom har