gods Hillerhouse och under dess oranger. Hvi skande som en eolsharpa, återgaf hans själ all minnen från den tid, som från den fjerran zo nen strömmade förbi honom. Han dog i Mar guerites armar, med en mild, försonande åter gång till sin första kärlek, dess drömmar oc! dess lycka. Heloise hade med blandade känslor vari vittne till denna hastiga omvexling af händelser hvari hon sjelf var så nära intresserad. Del var kanske först den våldsamma upplösninger af den förbindelse, hon stod i begrepp att ingå som gaf heane en klar föreställning om denn: förbindelses fulla betydelse. Efter hemkomster från kyrkan kände hon sig med ett lätt ande drag likt en, som, utan att sjelf veta det, sväf vat i stor lifsfara och blott genom en tillfällig. het blifvit räddad. Då Junghans meddelat henne rätta sammanhanget af Georgs förhållande til Marguerite, var hon snart ense med sig sjel hvad hon borde göra. I sällskap med den gaml: kontorsbetjenten begaf hon sig till Hoquevilles och var emellan dem och Georg en försonand medlerska. Hennes förtjenst var det äfven, at Georgs beslut att äkta Marguerite blef, då Jung hans af gammal respekt för fru Graves yttrad betänkligheter, genomdrifvet med sådan bestämd het. Efter Georgs död afslog han fru Graves något kalla inbjudan att följa med henne. Der emot ledsagade han, några veckor derefter. Ar thur och Heloise till Köpenhamn. Här ga hon efter för den unge mannens önskningar oc räckte honom sin hand. Vid slutet af böste: reste alla öfver till St. Domingo, hvarest Arthu tog en hedrande del i frihetens sak och had