Aftonbladet – 12 augusti 1842, sida 1

Bergen. Såväl en stöt i hufvudet vid fallet son de själslidanden, hvaraf hans af naturen icke starka kropp blifvit skakad, lade honom på sjuk: sängen. Vi öfverlemna honom till hans moder: ech Heloises vård och vända tillbaka till Årthur Hoqueville. Men innan vi kunna förklar: huru denne blifvit frälst från döden; blir de nödvändigt att gå något tillbaka i berättelsen. Som vi redan berättat, bade negern Dominique med oro och ängslan varit vittne till den häf tighet, hvarmed fru Graves mottog Georgs barn Detta barn, som beständigt varit anförtrodt til hans omvårdnad, var hans ögonsten. Han fä stade sig vid det, som öfverhufvud vid hela fa miljen Hoqueville, med en hunds trohet. DD: Georg befatlite honom lemna rummet, gick har väl, men vågade icke lemna gården, utan dre oroligt omkring derstädes. Misstänksam på allt blef han uppmärksam då han såg den garola El sebeth komma från frun, bärande på något. De sätt hvarpå hon bar och formen på korgen, sor han tyckte sig igeokänna under klädet, dref bo nom att instinktmässigt följa henne på afstånd Genom att gömma sig och krypa bakom bu skarne var han vittne till, huru hon, vid 5 ankomst till den afsides liggande stugan, blottad korgen, framtog barnet och omsider satte det elfven. Hjertat klappade i bröstet på den star kars karlen, men han dröjde tills hon var u sigte. Då störtade han som en pil ned till stran. den, kastade sig i strömmen och uppfångade kor gen långt innan den nådde det fruktade vatten fallet. Barnet låg oskadadt och sofvande der: den jemna rörelsen utföre elfven hade varga det i sömn och korgen och kuddarna hade bit