Aftonbladet – 12 augusti 1842, sida 1

PSA SE AOSE EE nyligen här föröfvade försöket mot barnets lif kom honom att ana en ny missgerning. Här hade hans herre gått öfver i sällskap med Georg, och till denne hade han ej mycket förtroende. Han såg imedlertid ingenting. Återkommen till dalen kunde han ej öfvertala sig att vända ensam tillbaka till sin matmoder, utan: dref rastlöst omkring med ögonen oroligt fästade på hvarje föremål. Machinmässigt styrde han åter sina steg mot elfven, som här lopp fram, och följde stranden uppföre mot vattenfallet. Redan på långt båll såg han här något röra sig; han ilade närmare och upptäckte, under ett högt fröjderop, sin herre, som satt nära vid vattenfallet och öste vatten med handen för att förfriska sig. O, kära, kära herre! är ni räddad? lefver ni? matt, sjuk? fallen utför klipporna? Dominique är hos sin herre; Dominique bärer honom hem., Arihur var så matt, att han knappt kunde tala. Under det fruktansvärda fallet bade ban blifvit illa slagen genom stöten mot ett par utstående klippstycken. Men dessa hade också hejdat fallets häftighet och nedanför vid elfven, hvarest vattnet framlockade vegetationen, hade han blifvit uppfårgad 2f några bagtornsbuskar. Här blef han länge liggande utan sansning. Då han åter kom till besinning föreföll honom allt som en dröm. Det dröjde länge innan han kunde tänka sig hvar ban var och buru han kommit dit. Han erinrade sig det beklagligt vis alltför snart, och insåg hela nödvändigbeten af att samla sina få krafter och begifva sig till sin olyckliga, öfvergifna syster, som vv mera än någonsin behöfde hans tröst och beskydd. Att klättra åter uppför klippväggen,