Aftonbladet – 11 augusti 1842, sida 3

OAS OC OATEME MMM ME MAN BTM SIV NJMUUA FC Som mannen icke ville det med godo, sökte han utföra sin gastronomiska plan med våld; men detta slog så illa ut, att polisen i går bjudit gardisten på vatten och bröd, hvarmed denne förklarat sig nöjd. — En äldre qvinsperson har i går funnits drunknad i sjön vid Belle-vue. NORGE. De i dag ankomne norska tidningar omtala mera fullständigt förhållandet med den Kongl. sanktionen till det nu, för tredje gången, af storthinget fattade beslutet, angående upphäfvandet af 4741 års förordning aemot religiösa sammankomster utom gudstjensten.. Det synes af norska regericgens utlåtande (Iadstilling), att mycket bekymmer hos de politiskt rättroende varit rådande, huru obehaget af en framtvingad sanktior, eller synen af en lag, utfärdad afstorthinget, skulle kunna undvikas. Också kan man svårligen i regeringshäfderna förena ett mera fyndigt sätt, att söka kryssa sig fram mellan dessa enväldets Scylla och Carybdis, än det statsministern Lövenskjold och statsråden pVogt och Schouboe föreslagit. De ansågo nemligen, att Konungen borde vägra sanktionen, men låta utfärda en kungörelse, hvari, jemte denna vägran, Konungen skulle tillkännagifva, aatt enär det icke vore tjenligt för riket, att förordningen af år 1741 upphäfdes, utan att andra stadganden, i sammanhang dermed, blefve gifne, och Konungen således icke kunde sanktionera det fattade beslutet, så vore det, i enlighet med grundlagens 79 S, som Hans Maj:t anbefallte att beslutet skulie åtlydas såsom lag,. Detta löjliga sätt, att komma från saken, blef likväl icke af Konungen antaget, utan, i enlighet med statsråden Fletschers, Schmidts och Petersens mening, hade Hans Maj:t sanktionerat lagen. I Norge synas befordringarne inom post väsendet icke gå för sig efter adet svenske manår,. Här kommer väl aldrig en sådan fest i fråga, som nyligen firats i staden Laurvig. Jarlsbergs och Laurvigs Avis, innehåller följande berättelse derom: Vi göra oss ett nöje af att berätta, att vår åldrige, snart 80:irige posmästare Lind, den 20 Juli detta år firade sitt femtionde jubileum såsom postmätare, inberäknadt den tid, han fick med postväsendet att göra. Den silfverhåriga samle mannen omgafs denra dag af sina talrika vänner, hvilka firade högtiden med en för tillället författad sång och andre ceremonier. : Den samles goda bjerta hade icke glömt de fattige, atan erhöllo de en kraftig, god middagsmåltid, vaffe och aftonvard, m. m. Det lärer hafva väckt mycket ogillande, att 3ergens handlande ingått till Konungen med en vetition, hvari de begärt, att Hans Maj:t måtte vägra sanktion till storthingets beslut angående iandelslagen. Då de icke gjort ringaste anmärkvingar mot det i flera år i offentligt tryck framagda förslaget, tegat då det framlades till natioens representanter, tegat under dess handläggling i storthinget, tyckes det, som en elektrisk nista dräpt slöheten i sista stunden. MorgenBladet yttrar: att då man sofvit så länge, hade jet klädt de konstitutionella borgrarne i Bergen ättre, att slumra ända in i den reformatoriska jandelslagen, emedan det alltid ser oförståndigt it att liberala medborgare inskränka sin opiionsyttring om sina intressen till en så illiberal egäran, som att ett lagbeslut icke skulle sankioneras. Det har alltid synts besynnerligt, att ikets första handelsstad icke sänder dugtige köpnän till storthinget, och i synnerhet till ett storbing, som skall behandla en handelslag. Men tt, sedan man försummat sig i alla sådana afeenden, nu vända sig till Konungen, enskildt, ch söka, på nådevägen, hindra nationalrepreentationens beslut, anses förkastligt. Afveni Norge har den sig så kallande konstiutionella och lojala, tidningspressen, börjat drifa samma spel, som här så länge bedrifvits, nemiven. att då den ai kunnat heseora cina däödehan