Aftonbladet – 11 augusti 1842, sida 3

Jag säger, att fröken skall gråta under prestens tal. Hon är så besynnerlig. Just för att man säger, att hon skåll gråta, så är hon i stånd att inte göra det alls.n Tig, och sköt dig sjelfi sade frun och vände sig derpå med några ceremoniösa ord till Heloise och inbjöd henne att följa sig. Då de nedkommo till samlingsplatsen, var Georg redan der. Han var blek och utmattad, som en der kämpat en sömnlös natt, och hvars själ under så kort tid varit ett byte för de stridigaste passioner. Tyst och med osäker hållning helsade han sin brud. Hon gick till honom och räckte honom handen, som han med häftighet kysste. Fru Graves betraktade dem begge skarpt och tycktes med sina blickar vilja genomborra sonens bröst ör att utforska hans själs sanna tillstånd. (Slatet följer.) — —LLLr — — Professor Ebrenbergs upptäckt af de stora nfusionsdjurslagren, hvilka icke allenast utbreda ig under Berlin, utan i hela Spreedalen, synes öra till vigtiga resultater. Infusoriejorden låter remligen förarbeta sig till utmärkt godt tegel, som sfter stark bränning erhåller en fasthet och hårdbet likt granitens. Man kan sålunda deraf erhålla ett förträffligt byggnadsmateriel, hvilket lofvar många fördelar. Biandad med lera är infusoriejorden lika lätt att forma som den bästa bildhugsarlera. Arkitektoniska prydnader förfärdigade deraf lyckades förträffligt, och egde ännu den fördelen, att de icke sammandrogo sig eller sammanflöto det ringaste genom massans Uppglödgande. — Den bekante Heine har i Paris stiftat en nödkassa för behöfvande landsmän. Det är likväl godt hjerta på den der Heine, hvad åtskilligt folk än må ha att anmärka på hans kapitel!