Aftonbladet – 10 augusti 1842, sida 3

och korsade sig; skall det nu bära af med khonom. Ja, frun må väl veta hvad hon gör, och jag rår ju inte för det., HEfterzen stunds töfvande och rådvillhet tillslöt hon korgen, såg sig ännu en gång omkring, och: satte den i elfven. Den gled sakta utföre strömmen, liksom omosynliga väsenden vakade öfver den. Elsebeth stod-en stund.och såg efter den. -,Ja, ännu går det bra; men när han kommer till vaitenfallet, så kan han sägadgod natt, lilla munsjör,.. Ahbjej, jej! hvilket vackert barn!s Och hor gick hem sakta runkande på hufvudet och mumlande för sig sjelf, men eljest med samma lugna samvete som om hon sköljt något tygstycke i elfven eller utfört någon dylik förrättning åt sin fru. Georg anade allraminst, att dödsengeln i detta ögonblick sväfvade öfver hans barn. Alltför sysselsatt , med sina egna, olyckliga förhållanden, var han kanske glad deröfver, att:barnet, det lefvande vittnet af hans otrohet, var ur hans åsyn. Efter det stormiga uppträde med modren, hade han begifvit sig på sina: rum, fast-besluten, att till trots alla hinder genomdrifva tin vilja. Dessa. få timmar tycktes hafva utvecklat hang sarakter. Det motstånd och det förakt hans-moder visat honom, och den olydnad, hvarmeå han första gången motsatt sig hennes vanda inakt öfver honom, försatte honom i en upprörd, trotsig sinnesstämning. Hvad -ban icke ädsågreller ieke ville inse, var ty värr att denna hans 0lydnad mot modren mera grundade sig påtrots än kärlek till Marguerite eller blott pligtkänsla ör hvad han var henne skyldig. Han bade ej ft så litet af modrens:stolthet, och blott med möda kunde han undertrycka en stämma, som bviskade till. honom? e bastard af dins eg; ;öraktade slafvar(Forts. följer-)2 —— ——LL AA A — Den bekante tyske skalden Ludvig Uhland bar ankommit till Hamburg, på en resa till Köpenhamn, der han någon tid ämnar uppehålla sig.