Aftonbladet – 10 augusti 1842, sida 2

ler der saken sjelf endast är relativ, så måste et vara billigare, att de få följa de flestes tycke; n tvertom. Helt omvändt blir förhållandet, om represenationen är utan grund i folket sjelf eller cm eruti befiana sig onationella elementer, som hiftevis kunna råda. Vi skola ånyo tillåta os: xempel och taga med flit ett skriande fall, nen som dock, mutatis mutandis, lätt kan återinnas i verkligheten. Antag, att den lilla ön Bornwolm vore ett rike för sig sjelf, och försedt med a representativ församling af 400 män, men å vidunderligt sammansatt, att 90 af dessa män ore Turkar (till Bornholm inkomne Gud vet huu), och biott de öfriga 40 sannskyldige Bornholmae. Nu kan det lätt hända, att, i öfverläggz ingar om Bornholms angelägenheter, de 90 Turkarne icke let ringaste efterfråga de Bornholmske innevånarnes väl, utan i församlingen tala, rösta och votera i enlighet med sina turkiska tänkesätt, och måhända någongång till sin personliga fördel blott. De 10 ligga då under, och ön Bornholm far icke väl. I sådant och alla analoga fall, är det som en Majoritet med rätta heter tyrannisk. Antagom ou icke en så stor skillnad, som emellan 90 och 40: föreställom oss, att det onationella eiementet i Bornholms representation blott stiger tili 30, således jemt till hälften, och att det natiorella upptager den andra hälften, de öfrige 50. Majoritet kan nu aldrig vinnas i ett beslut med mindre, än att några på endera sidan gå öfver. Hurudara blifva pu fallen? Om de 50 Turkarne kunna locka några Bornholmare öfver ill begifvande afsina turkiska meningar, så uppkommer åter deraf en Mojoritet, som är tyrannisk, emedan den grundar sig på sådana elemener inom representationen, som till följe af sin natur icke om Bornholmska samhällets väl bekymra sig, hvarföre dettas kufning under de rådande då är ett orällmäligt lidande. Men om det tvertom skulle inträffa, att de 50 Bornholmarne sunna öfvertyga någon turk om förnuftet och rättvisan af, att, så länge han sitter på Bornholms riksdag, han bör tänka på denna ös väl och glömma sin mahomedanism, så bildas på detta sätt en Majoritet, hvilken icke är tyrannisk, emedan den då uppkommer af elementer, som bafva det samhälles välgång till syfte, hvaröfver len sitter till råds. Det är då rätt, att Fåtalet lyder. Det femte politiska axiomet låter således: pi samma mån, som en representation består af nationelia elementer eller medlemmar, sådane de böra vara (se 3:dje axiomet), minskas möjligbeen för dess Majoritet, att vara tyrannisk. — Och det sjette: I samma förhållande, som en Representation inom :sig sluter medlemmar, som cke äro tagne af folket (således onstioneilt eller förnuftigt), i samma förhållande kan en derinom uppkommande Mojoritet vara tyrannisk:; och såsom sådan förtjena att blifva mål för social vedervilja och ett allmänt hat.s Vi föreställa oss, att man hvarken skall kunna vederlägga sanningen af dessa sattser, eller sakna bilagor till deras bestyrkande ur en verklighet, som: icke är aflägsen.