Aftonbladet – 10 augusti 1842, sida 2

du gifvit henne? Är du ej skyldig hennes faMilj .. . ; E Hör mig, och döm mig ej ohördanl Här är intet att höra, intet att försvara! Ut af mitt bus och bort från mina ögon med dina oäktlingar i ; i Då fru Graves vid dessa ord gjorde en rörelse mot korgen, gick zegern, som vid hennes häftighet stått som förstenad, hastigt och med ängslan till bordet, liksom för att beskydda sin sunstling. Men Georg: toghonom ovänligt vid armen och befallte: honom : gå. Den stackars karlen tvekade ännu, med. ovissa ögon betraktande. dels honom; -dels korgen, mGå, gå baran sade Georg, och helsa ditt herrskap, att allt är bra. Då de voro ensamne, trädde, Georg inför sin moder och bad henne;i bestämda och allvarliga ordalag, lemBa gehör till hans. försvars Han förtäljde derpå i korihet sin bekantskap med Hoquevilles familj, sin förbindelse med Marguerite och sitt tidigare beslut att ej oroa modren med denna underrättelse, förr än det var Oundvikligen nödvändigt. Han sökte ejsbemantla sin obe. ständighet, men skyllde. den blott på-den långa frånvaron. Han hada ej heller trott, att hans förbindelse med Marguerite haft så allvarliga följs der, och hade blifvit styrkt icdenna tro genom att ej på lång tid hafva erhållit bref från henne ller, modren. Mens nus då han. tyvärr blifvit öfverbevist om motsatsen; nu då hon för hans skull underkastat Si8 en lång och farligresa med silt späda barns Skulle intet i verlden afbålla honom från att: frälsa hennes ära på. det enda sätts som var-honom; möjligt: ; Fru Graves hörde: medmörka, vreda miner å-denna-berättelse, Imedlertid: insåg hon-väb att maktspråk. här -ej skulle hjelpa mågots Hens oes som tycktes alltför bestämd i sitt beslut. Hon försökte då att verka på hans sjelfkänsla och stolthet,