och intet bref anlände. Kunde detta anses som en följd af familjens förändrade vistelseort och de just nu utbrustra oroligheter på St. Domicto, hvarigenom de till St. Croix ankomne och till dem afsände bref lätt kunnat gå för!orade, så blefvo dock misstankarne så mycket större, då Artbur erfor, att Gseorg alideles icke rest till Norge, utan till Holland, Epgland och Frankrike. Han för sin del var nu fullkomligt öfvertygad om G:orgs nedrighet, hans beslut var fattadt. Han afbidade bott systerrns nedkomst och begaf sig derpå till St. Croix, för att rentut meddela fru Graves det förhållande, hvari hennes son stod till hans syster, och antingen med godo eller med lagens tillbjelp tvinga henne att uppgifva Georgs vistelseort. Men han kom för sent. Fru Graves bade redan afseglat till Europa, och, som man på kontoret berättade, till Köpenhamn, för att antingen der eller i Bergen sammanträffa med sin son. Med denna underrättelse ilade han tillbaka, öfvertalade sin moder att låta honom, tillika med Marguerite och hennes barn, uppsöka Georg, och i ett land, hvarest man lättare torde hoppas lagens bistånd, tvinga bonom att uppfylla sina löften. Enligt denna plan afreste de verkligen, ankommo först till Köpenhamn och derefter till Bergen. I denna sistnämnda staden visste man icke mycket om fru Graves och hennes son. Gården låg för mycket aflägsen och stod i liten, så godt som ingen beröring med staden. Omsider träffade Arthur en skeppsredare, som underrättade honom, att Georg förhyrt ett af dess skepp till Köpenbamn, och vore att återförvänta inom 44 dagar. Med tillhjelp af en i Bergen bosatt Skottländare, till bvilken ban hade blifvit rekommenderad, förskaffade sig nu Arthur den omtalta boningen i den aflägsna, vackra dalen, på andra sidan om fru Graves gård. Här kunde han och systern lättast bo okände, och tillika erhålla underrättelser från