Aftonbladet – 10 augusti 1842, sida 1

MULATTERNE.) NOVELL AF HERTZ. Under detta samtal hade främlingen oförmärkt fört Georg, som var allde!es obekant med vägen, öfver de bergsstigar, som äro oss kända från främlingens första möte med Heloise. : Der de nu stodo utbredde sig oförmodadt för deras ögon en stor fruktbar dal, med en nästan sydlig värma i toner. Enskilda, stora gårdar syntes mellan träden och buskvexterna. Elfven som högre upp med svårighet banade sig fram i sin stenbädd, och något längre från dalen skummande nedstörtade i ett vattenfall, flöt här långsamt och med idylliskt lugn, som om den sympatiserade med vandraren, och ville uthvila sig i den sköna, stilla nejden. Dernere bor jag., sade främlingen, det är endast ett par minuters väg, så framt ni har lust att besöka min ringa boning — Georg kunde ej hoppas träffa Heloise, som han förmodade i dag hafva tagit en annan väg. Han emottog tillbudet och följde med. Gårdskarlen, som hela tiden gått bakom dem, kunde visa honom på hemvägen. Inom en kort tid stodo de framför en stor, rymlig gård, uppförd af trä och inredd som de större norrska bondgårdarne. Främlingen, som under den korta vägen icke sagt ett ord och beständigt syntes allvarsammare, bad Georg ursäkta och vänta medan han gick in. Efter ett temligen långt dröjsmål kom han tillbaka och de gingo in tillsammans. Vid inträdet i ettstort, men något dunkelt upplyst rum, såg Georg ett smakfullt klädt fruntimmer sitta vid den andra väggen i en gammaldags lämstol. I ett hörn af rummet stod en neger och vaggade ett sefvande barn i en hängkorg. Damen reste sig för att gå honom till mötes, men sjönk tillbaka och betäckte ansigtet med händerna under en höftig gråt. Den främmande herrn tog den bestörta Georg 2) 8e Aftonbl. N:o 178, 1479, 480 och 184.