förklara de tvenne syskonens oförmojdade ankomst ill Norge. Efter Georgs afresa från St. Croix fortsatte fru Hoqueviile och hennes dotter sitt förra indragna lefnadssätt. De tröstade sig med Georgs återkomst och väntade allt af framtiden. Men efter några månaders förlopp upptickte fru Hoqueville med förskräckelse sin dotters betänrktiga ställning innan det oerfarna barnet sjelf visste derom. Denna otyckliga omständighet förändrade hela förhållandet. Georg var långt borta, hans återkomst oviss, men innan han kunde återkomma dotterns vanära säker. Marguerite förtviflade, och modren hade största möda att trösta henne. I denna nöd visste hon intet annat medel, än att skrifva till sin son Arthur, som uppehöll sig i Port au Prince på St. Domirgo, underrätta honom om hvad som förefallit och meddela borom sitt beslut, att så snart som möjligt komma till bozom och välja någon afsides vistelseort, för att åtminstone frälsa dotern från offentlig vanära. Efter anländt svar lemnade hon St. Croix och lefde i djupaste in. kognito i Port au Prince. Arthur var utom sig af harm öfver systerns olycka. Han fann deri ökad näring för sitt hat mot de hvite, hvilket, trots hans lugna karakter, under dåvarande stridigheter ofta bröt fram. yLumpna3, skändliga slägten — voro hans ord till Marguerite — som behandlar 0ss som medel för sina nycker, och bortkasta oss föraktligt, när de äro ledsna vid oss. Men, vid mitt lif! har han gifvit dig äktenskapets heliga löfte, så skall han äfven hålla det, vore han än rest till verldens ända.. Marguerite sökte ett blidka honom genom försäkringar om sin tillit till Georgs trohet. Man måste afvakta bref från honom, sade hon, för att sedan kunna tillskrifva horom. Når han erfor hennes tillstånd, skulle han på kärlekens vingar ila tillbaka och genom sin återkomst vederlägga Arthurs kränkande misstankar. Men månader försvunno