Aftonbladet – 9 augusti 1842, sida 3

Ni är främmande här, afbröt honom Georg, och, efter hvad man sagt mig; s venengelsman. At erfarenheten vet jag, att en resande kan behöfva all den upplysming landets bebyggare kunna lemna honom. , Så framt jag, som bosatt, ehuru icke infödd, kan vara er till någon nytta, så har ni att befalla. Jag är er mycket förbundenp, svarade främlingen med ett litet misstänksamt, fixerande ögonkast, och skall vid tillfälle. draga nytta af edert goda tillbud. Enagelsmann, fortfor han, i det han, liksom för att ledsaga Georg, gick vidare med honom på den väg, hvsrpå denne inträdt. Engelsman är jag icke. Jag är. från Nordamerika. Lusten att besöka främmande länder har fört mig hit, och denna nejds vilda skönhet har förmått mig att dröja här en tid.n De tvenne unga männen fördjupade sig snart i ett samtal, som tycktes intressera dem båda lika mycket. I denna så oroliga tid — vi befinna oss vid århundradets början — funnos väl få personer; :som ej med lefvande iotresse följde de märkvärdiga, politiska hvälfningarne. , Den främmande hade för icke Jårg tid sedan lemnat Amerika och var noga bekant med den händelse, som hade ett serdeles intresse, för alla vestindianer: revolutionen på Hayti, hvarest alla skräckseener från franska moderlandet syntes efter hand komma att upprepas, och hvars exempel ihotade att blifva så farligt för de öfriga antillerna. Jag kan icke trov — sade Georg, efter den främmandes berättelse om den nyaste gången at händelserna derstädes — ,jag kan icke tro, ati