Aftonbladet – 9 augusti 1842, sida 3

gång. Ferrou har gripit till vapen och förklarat sig för revolutionen. Ferrou, den. frifårgade?, utbrast Georg. Alideles. Han och de öfrige af färgen hafva förenat sig med revolutionärerne, och redan hafva fransmännen förlorat she den södra delen af ön, hvilken inom kort tid riråligtvis är frin Fril en ö af så stor betydenhet! — Och detta menar ni, skulle vara de? frifärgades verk? Jag tviflar ej derpin..—, svarade dem-främmande, och tillade med högre! stämma: ingå äro väl hel!er värdigare att vard FTrihetens förfäktare. Hos dem har civilisationån sitt säte; det är en af ordnadt förnuft styrd kraft. De älska sitt fosterland med entusiasm, de ärg de. enda, .som äro bundna vid landet genom naturens dyrbaraste namn, ty de äro dei idå, som förtjena aamn af landets barn.. öDen tid är förbi, dä de läto sig nöjas med halfva rättigheter, som ;,voro dem medgifna och tåligt. fördrozo det förakt; som var deras lott: --fvad :kån väl vdra onaturigare och obilligare än detta förakt? Nedstamimå de ej från fria: fäder Och äro da ej fria från födseln? Skall blott en obetydlig skilnad i färgen, och som hi; väl vet, ofta så obetydlig, att blott vestindisk åfund kan upptäcka. dep, bestämräa tuserdösöde. Man fordrar alla en rättskaffens inedborgares skyldigheter. af dem, men nekar dem dess rättigheter. Man fordrar fosterlandskärlek, nit för det allmänna bästa, trohet mot rTegerin: gen, lydnad för, lagarna af dem och nekar dem en röst i fo!kförsamlingen, nekar dem att nyttja de medel som endast och allenast fästa undersåten vid landet och regeringen. (Forts.)