Aftonbladet – 9 augusti 1842, sida 2

hon längre skulle vara i okunnighet om sina känslors natur. Hittills hade hon icke med qvinnlig vekhet gifvit vika för något intryck; en lugn eftertanka hade styrt alla hennes bandlingar, och denna och kanske äfven någon stolthet hållit henne uppe. Från mig skall intet broti komma,, . sade hon, då hon, länge fördjupad i egna tankar, red hem efter det andra mötet; och det vore icke heller någon lycka att: vänta laraf. Jag bear en. gång gifvit mitt löfte, och det skall hållas, så oryggligt. som de fjellar, som omgifva. mig. . Med dessa ord, som hon uttalte i upprörd sinnesstämning, satte hon hästen i galopp , och red hemåt. Här inneslöt hon sig på sina rum och syntes ej mer den dagen. na Så vidt mig är bekant, egde ieke heller flera möten rum mellan Heloise och främlingens Hon red den följande tiden sällan ut; och då endast med gårdens folk, från hvilka hon icke aflägsnade sig. Kort .,tid derefter kom Georg från Köpenhamn.,,, Den verksamhet, hvari arrange mentet af. hans .boning,. och. det nödvändigaste inköpet bållit honom, i förening med sjöresar; bade verkat fördelaktigt på hans sinnesstämning. Han hemkom ovanligt glad och upplifvad af sin framtids förhoppningar... Heloise mottog honom vänligt, väl ej så bjertligt, .men -doek ej kallare än han förut varit van vid: Att hon, liksom förr, tillbragte sin mesta itid på sina rum, stötte bonom icke heller. Sådant, mente Han; skulle under andra omständigheter af sig sjelf förändras. Allt förbereddes imedlertid till bröllopet. Fru Graves, som triumferande. såg sig vid -målet af sina önskningar, sammankallade några dagar förut sina samtliga underbafvande, hvaribland också