Aftonbladet – 9 augusti 1842, sida 2

-— ,Å?2 -1X——— OO bland dessa ödsliga fjellar, så såg han heldst att de äfven framdeles blefvo okunniga derom. Heloise Tugnade honom hvad den sista punkten angick, och beredde sig straxt derpå att begifva sig hemåt. Min egensinnighet, att icke vilja aflägga ett besök i edert hemvist, sade han, unr der det han hjelpte henne på hästen, skall väl dock icke beröfva mig den glädjen, att någongång få träffa er, min fröken. Heloise gjorde en nekande rörelse med hufvudet, och svarade bestämdt, att, såvida icke händelsen förde. dem tillsamman, vore hon nödsakad att neka sig ett dylikt möte; ty, tillade hon med ett försonande leende, erfarenheten har lärt mig försigtighet med mina ströftåg; de norska björnarne äro icke att skämta med, och jag kan icke alltid hoppas en så ridderlig beskyddare som ni, min hertre!s Främlingen hörde tyst detta afslag, utan att göra vidare invändningar, och, efter att hafva följt henne ännu ett stycke på vägen, åtskiljdes de. Det var icke för Georgs skull, eller af frukfan att vara ensam med en henne så obekant person, som förmådde Heloise att aflbryta dessa möten. Men — sanningen att säga, hade främlingen gjort ett likaså hastigt som djuptin tryck på detta hittills känslolösa hjerta, och ex viss skygghet, eller tanken att veta sig försvars lös, förmådde henne undvika ett nytt samman, träffande. Från deras första möte hade hans bild ej vikit från hennes själ. Hon hade til:bragt eu sömnlös natt, och en plötslig förskråckelse grep henne vid. tamken, att hennes framtid vore bunden vid en annan. Hennes förstår d var för snabbt och för mycket utbildadt, för att