allvar, som gränsade till vemod, lade sig snart öfver hans anletsdrag. Han var fåordig och syntes tankspridd. När han såg på Heloise var det med en blandning af ömhet och bedröfvelse. Det undgick icke henne, att han tydligen undvek hvarje yttrande, som hade afseende på den familj, hos hvilken hon vistades, ehuru den betydliga gård fru Graves egde, omöjligen kunde vara honom :okänd. Hon brågte detta ämne sjelf å bane genom förfrågan, om man aldrig vågade hoppas få se honom på Lindåsegård. Var försäkrad om det bästa mottagaride,, tillade hon; ,då fru Graves erfar, hvad jag är eder skyldig, skall hon mottaga ersom en son. En Hög rodnad färgade plötsligt främlingens kinder, ledsagad af ett bittert leende; dock fattade han sig hastigt. Han tviflade ieke på ett godt mottagande,, sade han; men härmed vore så litet sagdt. Att upptagas 1 en ny familjkrets, var att göra sig till deltagare af dess sorg och glädje, och härvid påtog man sig stora pligter. När han riktigt betänkte, huru många vexlingar em enskild menniskas lif vore underkastadt, så fruktade han. att binda sig vid en hel familj, ihvars talrika krets nödvändigtvis en och annan miste fresta lifvåts skiften. Hade man äfven möd at: vilja dela. sorger med andra, så var han dock för ung och ännu för mycket sjelfvisk, att me gladt bjerta kunna dela andras glädje; detta kräf de större försakelse än man i allmänhet trodde Hvad honom sjelf för öfrigt angick, så var har en älskare af ensarshet och hade just derföre valt denna aflägsna vistelseort i denna afside: belägna dal. Så vida familjen på Lindåsegård icke allaredan var underrättad om hans vistande