Aftonbladet – 8 augusti 1842, sida 3

föreföll det honom, som om han icke vågade tänka sig möjligheten deraf. Och dock vaggade han: hänryckt sina tankar i förhoppningar, för hvilka han blygdes för sig sjelf. . Nästa förmiddag blef han mnedkallad till sin moder. Heloise var hos henne, och på något alstånd nägra af tjenstefolket och godsets mera ansedda underhafvande. Högtidligt, liksom vid första mötet om bord, kom fru. Graves emot honom, med Heloise vid handen, och sade: pmin son, mottag af Min hand den bästa gåfva din moder kan gifva dig. Jag föreställer dig här dia brudy förtfor. hon, vändande sig till de närstående, fröken Heloise Carstens, en dotter af. öfverstlöjtnant Carstens. Hon skall blifva en älskad deitagarinna i din glädje och en öm tröstarinna i din :motgång. Hon kall med dig dela din ömhet för din moder, och:vara för dina barn hvad jag varit för dig. Jag tillåter dig, min son, att omfamna din brud., Under detta ceremoniösa, långsamt och afmätt framsagda tal, var Georg i ståud att någorlunda komma ifrån sin första bestörtning. Heloise tycktes inse det pinsamma i bans ställning... Så snart det lät sig göra, förde hon bonom vänligt till? ett hörnfönster och sade: Er, moder har öfverraskat er emot min vilja; men jag heppas att ni ej skall få orsak att misstycka detta steg. Vi skola i framtiden få tillfälle att närmare lära känna hvarandra, och ni skall erfara, attedert val icke fallit på någon ovärdig.n i Således hade Georg plötsligen, och utan att veta huru, kommit ur den ovisshet, hvari han eu tid sväfvat. Samvetets stämma sökte hanp upmser de följande dagarne bringa till tystnad,