Aftonbladet – 8 augusti 1842, sida 3

OM tt rs vo Ed TFA MR NORSKA KONSTITUTIONS-KOMMITTENS UTLÅTANDE, angående de till definitivt afgörande, ifrån förra Storthinget hvilande Grundlagsförslag. (Forts. från J4 178.) I 2. Kongl. Propositionen ang. ändring i Grundlagens 82 och 92 SS åsyftade att inskränka den Storthinget tillagde myndighet att naturalisera fremlingar, på sådant sätt, att till beslutens giltigbet derom skulle erfordras Konungens sanktion. Afven denna förändring har förut, på grund af Kongl. propositioner, varit föremål för flera Stortbings behandling. Fem komiti-utlåtanden, som aila finnas intagne i Storthingets tryckta handlingar och åberopade i Konstitutions-komitteens utlåtande år 1839, hafva mer och mindre fullständigt behandlat detta ämne. Sex Storthing hafva — de fem enhälligt, och blott ett emot en röst — vägrat bifall till propositionen. Det skulle således vara att förspilla Storthingets tid. om man åter framställde en ny deduktion, som i allt det hufvudsakligaste endast skulle blifva en omsägelse af hvad förut i detta afseende blifvit yttradt och öfvervägdt. Likasom komitten derföre, i likhet med 4839 års konstitutions-komitte, i allt väsendtligt inskränker sig till hvad som finnes anfördt i utlåtandet vid 18353 års Storthing, anser den öfverflödigt att tillägga något vidare, än att kommitten, så väl i Grundlagens 82 mom. e, som i 49 och 442 SS trott sig finna en tilläpmning af principen om nationens souverainitet, såsom grundval för hela statsförfattningeu. Komitten föreslår således Storthinget att fatta följande beslut: 2) Konungens nådiga proposition till Norges Rikes Storthing ang. förändring i Grundlagens 82 och 92 SS, såvidt de innefatta ått Kongl. sanktion icke erfordras tili de beslut hvarigenom Storthinget naturalisera fremlingar, bifalles icke. 3. Genom Kong!. proposition af den 9 Aug. 1839 har blifvit Norges Storthing föreslaget, att fatta beslut om en serskild fundamentallag af följande innehåll: Då Storthingets förhandlingar, öfverensstämmande med grundlagens 74 S, blifvit öppnade, äge Riksståthållaren, Statsministern och Statsråden rättighet, att möta i Storthinget och i begge dess afdelningar, samt att likasom Storthingets ledamöter, men utan att utöfva rösträttighet, deltaga i de förefallande förhandlingarna, antingen dessa hållas för öppna dörrar eller inom slutna, så vida i sistnämnde tillfälle icke annorledes af vederbörande thing beslutes. I sammanhang med denna Kongl. propösition och för att afböja, att. enligt den antagna tolkningen af 449 I i Grundlagen, antagandet af den Kongl. propositionen i hufvudsaken skulle hindras af serskilda delar deraf, som icke vunno Stworthingets. bifall, har högste-rättsadvokaten Stang, genom representanten, Sorenskriver Sören, framställt alternativa förslag, som förutsätta: a) att endast Statsråden, men icke Riksståthållaren och Statsministern, skulle göras delaktige i Storthingets förbanidlingar, hvarvid underafdelningar upptaga icke mindre än 46 serskilda alternativer; :b) att Statsråden och Statsministern, men icke Riksståthållaren, skulle kunna blifva de:aktige, hvilket åter innefattar 46 alternativer, och c) att alia de nämnde embetsmännen deltaga, hvilket innefattar 19 alternativer. Som dessa förslag måste behandlas på samma sång med den Kongl. propositionen, emedan de innehålla en med mycken omsorg gjord uppställning af beslut, som, i fall den kongl. propositionen i hufvudsaken antoges, kunde i form och redaktion ifrågakomma, anser kommitten att ibland de 43 variationer, som således finnas, Storthinget kan bäst förena sig om ett, i fall det finner sig genom en grundlagsförändring vilja vinna det derigenom eftersträlvade ändamålet, hvarföre dessa förslag i thy fall kunna begagnas. Med afseende åter på besvarandet af frågan, om det i allmänhet kan väntas så gågneliga följder för Stortbingsförhandlingaraes resultater och för det konstitutionella lifvets raskare gång och utveckling genoia Statsrådets deltagande i öfverläggningarne, att derest detta deltagande icke på annan väg än genom grundlagsförändring skulle kunna vinnas, en sådan ändring måste anses nödig och nyttig, yttrar kommitten att meningarne varit delade; men då kommitten anser öfverflödigt och alltför vidlyftigt, att anföra alla de serskilda åsigter, som i detta hänseende blifvit utvecklade under dess öfverläggningar af ledamönsklenk————n———————————ins—————————— At rtmomemttemm