Aftonbladet – 8 augusti 1842, sida 1

Graves hade låtit inreda för henne, förkastade bon, endast med en ringa undskyllan, och utbad sig slutligen tillstånd, att få anordna sina rum cefter sin egen fantasin, som hon sade. Till sin uppvaktning önskade bon blott en halfvuxen Negrinna och den gamla Elsebeih. Det syntes snart, att alla på gården, till och med fru Graves, sora eljest icke var van att gifva efter, funno en förnöjelse i att uppfylla den unga damens önskningar. För hennes skull blef mattimman förändrad, några träd, som skymde utsigten från hennes fenster, blefvo nedhu;gne och en del anordningar träffade, som hon åter, utan långt betänkande, lät göra om, när de icke svarade mot hennes önskan. Hennes hufvudpassion var rida och jaga, för hvilket nöje hon fattat smak under en sommarsejour, det föregående året, på ett herregods på Seeland. Hon red derföre ständigt ut, antingen allena eller med gårdens folk, då de gingo på jagt. Till trots för bennes små nycker och egenheter, var hon dock nästan tillbedd, i synnerhet af gårdens folk. Hennes öppna, okonstlade väsende och gifmildhet voro väl till större delen orsaken dertill, men äfvenså bennes skövhet, hennes höga, smärta figur. Huru klappade ej bjertat i bröstet på mången ung man, när han såg hepne till häst rida genom gårdsporten, i ett slags riddrägt efter dåtidens mod: en Jjusblå sidenklädning, en snäf spens, med skört, och en hög taftshatt med fjädrar, hvarunder det blonda, firtpudrade håret framvällde i fylliga lockar. Heloise hade redan som barn lemmnat Vestindien och blifvit uppfostrad i Köpenhamn, hos ea slägtinge af högt stånd, som lefde stort, och