och hemma på godset var han omgifven af en visserligen romantisk, men något dyster och vild klippnatur. Ändtligen kom våren och med der hans moder. På skeppet, hvarest han, vid hennes ankomst infunnit sig, kom hon honom med en viss högtidlighet till mötes, förande vid handen ett ungt, blondt, smärt och utmärkt vackert fruntimmer, som hon föreställde honom med dessa ord: i aJag har här den äran presentera dig fröken Heloise Carstens, en dotter af öfverstelöjtnant Carstens. Hon önskar uppebålla sig här en kortare tid, för att sedan göra oss sällskap till St Croix. Jag tviflar ej, att min son skall göra hennes vistelse här på våra norska gods så angenär som möjligt.n Georg, som kände sig förvirrad af den unga damens skönbet och blixtrande ögon, framstammade något, som lät ungeiär som ett välkommen, och ledsagade derpå damerna till staden, bvarest vagnarna stodo i beredskap, att föra dem ut till godset. Här fick man nu bestyr att inreda sig och anordna rum för herrskapet och det talrika tjenstefolket, som medföljde. Gården var vidlyftig och inredd på gammaldags vis tvenne våningar hög och af trä. Genom några anordningar, Georg som hastigast hade vidtagit, blef den, efter omständigheterna, beqvämare, än nan väntat. Bland de medföljande domestikerna befann sig äfven Georgs amma, Elsebeth Krag sem var alldeles utom sig af förtjusning öfver sitt fosterlands skönhet. Vid anordningen af fruntimmernas rum visade det sig, att den unga fröken från Köpenhamr icke var så lätt att tillfredsställa. Allt hvad fri