— EN SKOMAKARES HÄMND. Ett Pariser lejonq besökte Milano. Hau vände sig der till en skomakare för att erhålla nya stöflor, i hvilket afseende man hade rekommenderat sprätten en af de skickligaste i sitt fock. Skomakaren kom och eleganten framkestade följsede ord: det är mig okärt att här nödgas beställa stöflor, men nöden bar ingen lag. Säkerligen kommer jag att sakna Pariserarbete, men gör åt mig så godt ni kan. SkomaKaren rodnar och tizer, men tager måtte Efter några dagar kommer han med en stöfvel, såsom ban säger, till prof, Fransossn drager den på sig och betraktar dess form. Förvånad utropar ban: Herrlig, på min ära, allde!es såsom från Paris! Jeg bede ej kunnat tilltro er det! Skomakeren ber honom draga af sig stöfveln. Men buru stiger ej Pariser-sprättens förvåring, då han pu på sin fot har en ny danssko, som hade varit dold inuti stöfveln. Ni är en konsträr, herre! jag beundrar er!p roper lejonet, Där får jag den andra stöfveln ? — Den kan ni, för jtmförelens skull, låta göra er i Paris! svarade skomakaren torrt och gick. (n. Norrl. Posten.) — DE SPFEULATIVE DUELLANTERNE. En viss berr Cop..., rik manufakturägare i förstaden St. Antoise i Paris, hede länge föresatt sig att intega middegsmåltiden i sin femiljs sällskap uti det gröna i Vinrcennes-skogen. Ena söndeg begaf man sig således ut i vagn, medförande siifver, äkta porslin, fint duktyg och allt hr8d som 1 öfrigt erfordrades för en läcker och komfortabel middeg. Kl. 4 befann man sig till bords, d. Vv. 8., 8tt hvar och en af gästerna satt i gräset och gjorde, under skämt ech muntra samtal, beder åt den landtliza festen. Oförmodadt hörde men ett skott i grantskepet, som kort derpå fö!jses ef det andra och det tredje. Straxt derefter såg man tvenne unga män springa förbi ropande: Man slåss dernere! Man slåss! rädda eria I ögonblicket befann sig den uppskrämda familjen på benen och tog brådstörtadt till flykten; men efter en fjerdedels timmes förlopp, då ingenting mer hördes till, trodde man att faran måste vara öfver och man beslöt således återvända till det ställe, der måltiden varit serverad. Der fanvg !ixväl ingenting annat än några obetydliga lemningar deraf. Silfver, porslin, duktyg, auvrättnirg, allt hade försvunnit. Det bebvöfver väl icke sägas, att duellen endast varit en spekulation af nägra tjufvar, hvilken alltför väl lyckedes dem. ———— ———AA AAA