Junghans, sörjer för att inga hinder från konorets sida inträffa, och att min son utrustas ill resan, som det anstår vårt hus. Efter dessa ord vinkade hon de tvenne andra kontorsbetjenerna till sig och begaf sig med dem till sins rum för att öfverse de medbragta räkenskaperna. Georg stannade qvar i en förvirring och bestörtning, som för ögonblicket beröfvade honom all besinning. Hundrade gånger på dagen beslöt han taga mod till sig, och för modren uppenbara sitt förhållande till familjen Hoquevilles, men förkastade lika många gånger sitt beslut. Just i dessa dagar hade hon vid era tillfällen yttrat sig med så stor bitterhet om några familjer bland de frifärgade, att han med förskräckelse tänkte på det motstånd han skulle röna. Mot aftonen besökte han Hoquevillez och meddelade dem denna ledsamma nyhet. Msrsuerite flöt i tårar, men fru Hoqueville, com Georg vid detta tillfälle underrättade om sin och hennes dotters inbördes kärlek och försäkran om oföränderlig trohet, blef så behagligt öfverraskad vid denna förklaring, att hon fann sig lättare i skilsmässan och tröstade de älskande. Georg tillstod okonstladt, att hans moder var och borde till en början vara okunnig om hans kärlek, Men att han Vid sin återkomst, till hvilken tid han vore myndig, intet ögonblick skulle appskjuta sin förbindelse med Marguerite. Dennas ungdom och oerfarenhet gjorde, att bon icke tydligt insåg. vigten af denna skilsmässa för hennes välfärd, och ett smickrande hopp om framtiden bragte hennes sorg till tystnad. Fru Graves var imedlertid mycket verksam. Den förut nämnde embetsmannen på S:t Croix, vars dotter var bestämd för Georg, underrätade hon om, att hennes son vore nödsakad att söra en affärsresa till åtskilliga handelsplatser i Zuropa, samt att hon sjelt inom kort tid ämade sig till Danmark. De unga menniskornas första möte syntes derföre beqvämast kunna gå