Aftonbladet – 6 augusti 1842, sida 2

skaffa sin moder och syster en säker vistelseort på ön, fann det rådligast att öfverföra dem til danska ön St. Croix, hvarest de säkrast kunde vänta beskydd. Således fann William Graves dotter och dotterdotter, efter många års förlopp. en tillflykt på samma ö, som förjagat dem. Fru Hoqueville och hennes dotter lefde: på St. Croix mycket indraget, ehuru de voro i be sittning af stora rikedomar, och hade inrättat sig med en vestindisk prakt. Med deras så nära slägtingar, fru Graves och hennes son, hade de intet umgänge. Det första steg att närma sig dem, möttes så hånligt och kränkande från fru Graves sida, att fru Hoqueville med stolthet uppgaf hvarje vidare försök. Men, ehuru bon således lefde för sig sjelf, undgick dock icke hen.nes dotter Marguerite, som var af en hänförande skönhet, att draga uppmärksamheten på sig. Ryktet om henne kom omsider till Georg; men om det också fallit honom in, att göra sin sköna kusins bekantskap, vågade han dock aldrig tänka derpå, af fruktan för sin moder, hvars skonlösa hat mot alla frifärgade, och mot dem af hennes , slägt i synnerhet, var honom alltförväl bekant. Tidt och ofta klagade hon öfver, att, sedan dessa bastarder af hennes familj nedsatt sig på ÖP, hon icke haft en lugn stund; och att hon ingenstädes kunde umgås för idel bitande och spefulia förfrågningar, om hvad man företog sig på Hillerhouse. Detta var namnet på det landställe fru Hoequeville bebodde. Händelsen eller Amor, celler hvad man vill, spelade imedlertid fru Grave ett spratt. Georg såg den intagande Marguerite i kyrkan och blef vid hernes blotta äsyn intagen af den häftigaste kärlek. Hennes ädla, regelmässiga drag, de stora, dunkla lögonen, hvilkas glans förmildrade den något mörka hyn, en viss smäktande matthet, som var utbredd öfver hela hennes väsende och alla kenpes rörelser och gaf dem ett: eget behag; en vällustig doft, som omgaf henne och liksom anda