Aftonbladet – 6 augusti 1842, sida 1

UTRIKES. FRANERIKE. Ett ögonvittne till hertigens af Orleans död,.. doktor Duval, meddelar derom följande ganska rörande skildring: Det var middag. I detta ögonblick anlände konungen, åtföljd ef drottningen, prinsessorna Adelaide och Clementine samt generallöjtnanterne Athalin, Gourgaud och Rumigny jemte Hr Gabriel Delessert. Drottningen knähöjde vid sängen, der henres olycklige son låg.. Aldrig yttrade sig tröstlöshet och moderskärlek på ett mera sönderslitande sätt. Konungen förmådde likväl midt i denna scen af förtviflan beherrska sin djupa smärta; han frågade om man visste, huruvida något ben var brutet? med tvekan gafs ett nekande svar. Nu uppmanade konungen läkarne, att fortsätta sina Omsorger för hans son, och gick sedan till drottningen, som han sökte trösta och lugna, i det han påminrte henne om flera dylika olyckshändelser, som täff:t honom sjelf. Imedlertid försämrades den sjukes tillstånd. Sextio blodiglar anbragtes på hufvudskålens nedra det Det var under denna operation, som prinsen yltrade några afbrutna ord på tyska. Derelter sökte han rifva af sig blodiglarne, som om han känt den smärta, de förorsakade. Klockan var nu half 2. Senapsdeg användes... Drottningen, ännu vid sin döende sons säng, anropade himmelen och bad till Gud, att skänka hennes son ett ögonblicks sansning. Omkring denna drottning, den bästa af mödrar, trängdes hennes höga familj, hvars bestörtning var icke mindre stor. Ingenting kan jemföras med hertigens af Aumale sOrg, som 0Oupphörligt ropade: Ack, när Joinville erfar denna olyckal Äfven så liflig var hertigens af Montpensier tröstlöshet. Konungen betraktade detta bedröfvelsens uppträde med en resignation, som var ännu mer rörande än alla smärtans högljudda yttringar. Marskalken Gerard, .generalerne Athalin, Gourgaud, Rumigny samt polisprefekten, Hr Delessert, vakade öfver alla de befallningars verkställighet, som konurgen sjelf gaf. De djupt skakade Jäkarne vågade knappt höja sina ögon till denna stora olycka, ty öfverallt träffade man endast sorgliga, frågande blickar, och ingen skymt af hopp kunde gifvas. Imedlertid anlände ministrarne och stordignitäserne. Moan förde till prinsen doktor Destouches, konungens lifmedikus i Neuiliy, och doktor Deschaumes des Thernes. Denne följde Hr Pasquiers son, konungens förste lifkirurg, och någon stund derefter Hr Baudin. . Hr Pasquier underrättade mig om hvad som gjorts, gillade de använda medlen och förordnade genast en mängd koppors anbringande. Omkring kl. 2 infann sig gyrkoherden i Neuilly, som drottningen flera sånger skickat efter, och gaf prinsen sista smörjelsen. Den sistnämndes tillstånd förvärrades med hvarje ögonblick; konvu!sionerna blefvo häftigare och lemmarna, isynnerhet de nedre,