Aftonbladet – 5 augusti 1842, sida 2

medgafs, just genom framkastandet af några fråsor, hvarföre det då egentligen är, som man cke tycker om hertigen. Att konungen och Mministeren det oaktadt föreslå bonom och ej enkan, är kanske svårare att veta. Somliga påstå, att det å konungens sida — som eljest skall mycket älska sin svärdotter, enkehertiginaan — är en eftergifvenhet för presterne, som ej tåla att hon är lutheran och att konungen i det hänseendet blifvit bearbetad af drottningen, som äfven är en mycket god katolik; andra anse åter, att det är den vanliga farhågan för muvemanget under en verkligt parlamentarisk styrelse, mot hvilken man vill sätta en personlighets-regering i hertigens af Nemours person. Men nu kommer det egentligen hemlighetsfulla, nemligen, hvarföre regeringens förslag kommer att antagas med ingen, eller åtminstone en intet betydande opposition af en kammare, som iikväl i själ och hjerta alldeles icke är hr Guizot tillgifven. Dermed hänger så tillsammans, att en fraktion af Kammaren jemte 2:ne jurnaler styras af hr Thiers. Men hr Thiers, som tvifvelsutan ännu en gång har i sigte att blifva chef för regeringen, och som nu alla dagar varit bos Konungen i Neuilly, vill icke förderfva sin sak med hertigen al Nemours, om denne blir regent. Tvänne andra af de inflytelserikaste jurnalerna och en frektion af Kammaren, litet mera i opposition eller till venster, som det heter, representeras af Hr Odilion Barrot. Men derna fraktion ansor ännu sjelf icke sin tid kommen att kunna träda till styret, af orsaker, som äro för vidlyftiga, att för denna gången förklara; Hr Barrot låter derföre äfven ännu Hr Thiers mycket imponera på sig. Med det radikala eler republikanska partiets chef, ändtligen, är förhållandet, at de anse regeringen hafva genom Hertigens a! Nemours val handiat ganska oklokt för egen räkning, och derföre tiga de. De resonnera nemligen så: Hertigen af Nemours skall, genom sitt sätt att vara, lättare förderfva Kungadömets ställning till foiket och gifva mera möjlighet för ärftlighetsprincipens uvppbäfvande i framtiden; hvaremot den ridderliga andan, som utgör eit så utmärkande drag i Franska national-lynnet, snarare skuite bilda ett virn omkring ett fruntimmer, serdeles om den representativa regeringen under hennes välde finge hafva sin gång utan en biandsing af allenastyrandet. Detta är, såsom jig tror, 1 korthet en skäligen trogen måilning af verkliga örhållandet. Märkvärdigt är imedlertid, ait här och der höra personer, som väl i det hela icke åro mycket invigda 1 det inre af politiken, såsom en och annan hederlig borgersman, i all välmening framkasta dea frågan — samtalsvis, det förstås — om det icke nu kunde gå an, då man har så många prinsar, ait rent af välja en af dem till kung efter Ludvig Filips död, utan afseende på arf, för att icke behöfva styras af en minderårig eller för hans räkning. Jag vet ej hvarifrån sådana förflugna ider kunna komma, eller huru vidt de sträcka sig; men tydligen synes, att det är mera gros boa sens än taktik i ett sådant förslag. — Anstalterna till Hertigens af Orleans begrafning, den 3 Augusti, äro kotossala. Inuti kyrkan Notre-Dame bygges snart sagdt en annan hel kyrka utaf trä, så mycket timmerarbete är der för liktare m. m. Hela choret blir klädt med svart kläde, öfver 20,000 jus komma att upplysa kyrkan och kostnaden heräknas till ett nar millioner fravner.