Aftonbladet – 5 augusti 1842, sida 1

som handelsbetjeut haft att skaffa med allt detta, I förening med hans torra, stränga utseerde, hans oföränderliga allvar, ingöt hos mig sjelfmant den hemliga fruktan, att ban sjelf då och då utfört en siaffogdes obarmhertiga roll. Men jag var likafullt hans uppmärksammaste åhörare, antingen han förtäljde koloniernes! äldsta historia, det tillbåll Flibustiererne funnit på dessa öar, och enskilda negeruppresningar, eller han omtaite den sista revolutionen på St. Domingo (Haiti), som denna tid var på allas läppar. Junghanss principal — vi vilja kalla honom Roberi Graves — hörde på sim tid till de ikaste plantageegare på St. Croix. Han sjelf och hans fader voro födda på ön, men grunden till deras rikedom Jades allaredan af farfadern Caspar, ex dansk man, hvilken, som intressent af det 4735 wvpprättade kompaniet och sedan som plantageegare, klokt hade förstått draga nytta af de lyckligaste konjunkturer. Han efterlernade tvenne söner, af hvilka den äldste, William, på många sätt stötte sig med familjen, synnerligast genom sin ifver för negrernas bättre bebandling. Då ban, kamske för att trotsa sina slägtingar, gifte sig med ett fruntimmer af mulattisk börd, ådrog han sig ett sådant bat af familjen, att ban lemnade öarne och begaf sig till Amerikas fasta land. Hans yngre broder, Richard, som egde mindre dugbigbet, sakvade snart Williåms råd och vägledning, och gjorde dessutom, genom tillfälliga omständigheter, missväxt och häftiga orkaner, ansenliga förluster. Först Richards son, den ofvan omtalte Robert förmådde, genom klok omtanka och gerom dc: förmåner, dåvarande guvernören Waltersdorf had: