Aftonbladet – 4 augusti 1842, sida 3

eVi bjuda er höfligt till bröllop, om Tisdag, på värdshuset örnen. Om vi kunna göra samma tjenst tillbaka, så vilja vi göra det. Kommen ändtligen. Glöm det ej. Derpå öppnade frun i hvarje hus bordslådan, framtog knif och bröd derur och räckte fram det med orden: Skär brödet. Brudgummen måste nu afskära ett stycke bröd och medtaga det. Hans Görgen förrättade med sina fyra finger något oskickligt denna brödskärning, och det gjorde honom ondt, då man i flera hus med godsinnadt gyckel sade till honom: Du borde egentligen icke gifta dig, Hans Görgen, ty du kan ju icke skära brödet bra med din stympade hand. Hans Görgen var mycket glad, då dessa bjudningar voro slut. Med sång och glädje firades bröllopet, men ingen skjutning egde rum dervid, emedan det var strängt förbudet alltsedan Hans Görgens olycka. Vid bröllopsbordet pick det lustigt till. Straxt efter maten gick Lillkarin uti köket, men kom snart tillbaka och hade den, för oss välbekanta pipan i munnen — man kunde verkligen ej urskilja, om det var den gamla eller en alldeles dylik ny — Lillkarin drog nu, med många grimeser, några drag ur pipan och räckte den sedan åt Hans Görgen, med orden: eTag nu, du bar ärligt hållit ditt löfte; för mig må du nu gerna röka, jag har ingentipg deremot.n Hans Görgen blef eldröd, men skakade ett nej med hufvudet och sade: eHvad jag en gång sagt, det. står jag vid; jag röker aldrig mer i min lefnad. Han steg upp och sade åter: cMen dig, Lillkarin, kysser jag nog, fastän du har rökt. Lyckliga lågo de i hvarandras armar. Derpå tillstod Hans Görgen, att han lyssnat, då Lillkarin talat med den röde Maierle, och att han trott, att fråga varit om uppasserskan på Örnen. Man skrattade hjertligt deråt. Pipan upphängdes såsom ett varaktigt minne öfver det unga parets sparlakanssäng, och Hans Görgen pekar ofta derdå, då han vill bevisa, att man genom fast föresats och kärlek kan vänja sig af med allt. Hans Görgen och Lillkarin äro nu bedagade farföräldrar, lyckliga, friska och muntra i kretsen af de sina. Hans Görgens fem söner anse pipan för en vördnadsvärd familjtillhörighet, och hvarken de eller deras barn bafva än i dag wvänjt sig vid att röka.