Äfven några andra bonddrängar hade härmat hans list; de hade nemligen ryckt ut sina framtänder, för att ej kunna bita af patronerna, men krigskommissionen ansig detta såsom uppsåtligt temlästande, hvaremot Hans Görgens, i anseende till dess svårhet, betraktades såsom en olycka, och de, som utryckt tänderna, instuckos i artilleriet och måste således ändock gå med i krig; de måste med sin förderfvade tandrad bita i den ofta magra krigskosten, och slutligen måste de äfven bita i gräset, hvartill de likväl ej behöfde några tänder. I första dagarne af Oktober verkställde general Moreau sitt berömda återtåg öfver Schwarzwald. En truppafdelning kom äfven genom Nordstätten; man fick flera dagar förut böra talas derom. Det rådde en sådan ångest och fruktan i byn, att man icke visste sig någon råd; i alla källare skyffades och gräfdes, och allt guld och alla dyrbarheter, man hade, gömdes der; flickorna framtogo sina granatperlband med de deri hängande silfvermynten, de drogo silfverringarne af fingren och lade allt i groparne. Alla gingo utan prydnader, liksom i djup sorg, boskapen drefs till en otillgänglig däld vid Egelsthal; flickorna och gossarne sågo bedröfvade på hvarandra, då man talade om den annalkande fienden, och mången Yngling sträckte då handen till handtaget på sin knif, som stack ut ur byxfickan. :Judarne voro svårast utsatta. Om man också beröfvar bonden allting, så kan man likväl icke bära bort hans åker och hans plog; men all judarnes förmögenhet bestod af lösegendom, af penningar och Varor, och de darrade dubbelt och tredubbelt. Den judiske föreståndaren, en klok och fyndig man, påhittade en fiffig utväg. Han lät uppställa ett stort fat rödt Vin, väl uppblandadt med bränvin, utanför sitt hus och satte fyllda buteljer på ett bord, för att låta de objudna gästerna smörjal sig dermed. Listen lyckades, isynnerhet som fransmännen utomdess bade brådtom att komma undan. Den väntade dagen kom och gick bättre öfver än man kunnat hoppas. Folket i byn stod tillsammans i hopar och betraktade de genomtå